Striden om ord en fråga om slarv

I språkspalten Striden om ord en fråga om makt i Svenska Dagbladet (23/1) presenterar professorn i nordiska språk Olle Josephson en intressant reflektion över begreppet ”Humanism”. Han skriver bland annat:

”Begreppet används numera med tre olika innebörder, förenklat översatt ’medmänsklighet’, ’kultur och humaniora’ och ’religionsfientlighet’”

Det är riktigt att ”humanism” på svenska har olika betydelser (till skillnad från engelskan där ordet har en mera entydig betydelse). På svenska kan begreppet avse en bildningstradition, studier i litteraturvetenskap, konsthistoria eller liknande. Den som studerat sådana ämnen kallar sig ”humanist” i denna första betydelse.

Att vara humanist kan också innebära ett generellt engagemang i frågor rörande människans villkor, eller ”medmänsklighet” som Josephson skriver. Ett sådant engagemang kan man finna inom alla typer av livsåskådningar, det finns t ex en förening i Sverige för ”kristen humanism” som alltså använder ordet i denna betydelse, och det utmärker också förbundet Humanisternas engagemang för mänskliga rättigheter, liksom Amnestys motsvarande verksamhet.

Men sedan går Josephson vilse i begreppsdefinitionerna. Den tredje betydelsen av ordet ”humanism”, menar Josephson skulle vara ’religionsfientlighet’. Inget kunde vara mer felaktigt.

Den tredje betydelsen av ordet ”humanism” som också är ordets betydelse på engelska, betecknar en livsåskådning som uppfattar världen som naturalistisk, utan gudar eller andra övernaturliga krafter som ingriper eller förhåller sig till människors liv. Det är också en livsåskådning som har en kunskapsteoretisk uppfattning om att vägen till insikt och empirisk kunskap om verklighetens beskaffenhet bäst nås med undersökande metoder och empiriska studier, snarare än via uppenbarelser, profeter eller heliga skrifter.

På svenska kallar man denna livsåskådning ibland för ”sekulär humanism” just för att skilja den från de andra svenska betydelserna av ordet. På engelska kallar man den rätt och slätt ”humanism”.

Denna livsåskådning har ingenting med religion att göra. Tvärtom. Den sekulära humanismen gör flera metafysiska antaganden om verkligheten, till exempel att den är naturalistisk, att den existerar utanför vårt eget medvetande (månen finns där även när vi inte tittar på den), och att det existerar objektiva sanningar (korrespondensteorin för sanning). Dessa metafysiska antaganden skiljer sig helt eller delvis från de teologiska antaganden som de stora världsreligionerna gör.

Humanismen som livsåskådning förhåller sig överhuvudtaget inte till religion, utan är ett alternativ till det som vi vanligen betecknar som religion.

Att Josephson kallar denna livsåskådning för ”religionsfientlig” är svårt att förstå. Möjligen syftar han på det faktum att det i Sverige finns en livsåskådningsorganisation (förbundet Humanisterna) som organiserar människor med sekulärhumanistisk livsåskådning och som agerar politiskt för ett sekulärt samhälle.

Förbundet Humanisterna verkar alltså politiskt i den meningen att organisationen bedriver opinionsbildning, fungerar som remissinstans för utredningar och för politiska samtal med makthavare. Som en konsekvens av den sekulära humanismens livsåskådning arbetar förbundet Humanisterna politiskt för en sekulär stat och en sekulär etik och politik.

Denna verksamhet fungerar på precis samma sätt som andra livsåskådningsorganisationer i Sverige, till exempel Svenska kyrkan, Pingströrelsen, Svenska Evangeliska Alliansen, Katolska kyrkan, Islamiska förbundet med flera. Dessa livsåskådningsorganisationer agerar också i det offentliga rummet med opinionsbildning, politiska kontakter och som remissinstanser. Jag kan inte se någon funktionell skillnad i detta avseende mellan dessa olika livsåskådningsorganisationer i Sverige.

Att förbundet Humanisterna heter just ”Humanisterna” i bestämd form, är inte konstigare än att Sveriges största livsåskådningsorganisation heter ”Svenska kyrkan” i bestämd form. Det finns många andra svenska kyrkor i Sverige, och det finns andra organisationsnamn med ordet ”Humanism” i namnet. Till exempel ”Humanistiska förbundet” som Josephson kallar ”stillsammare” vad det nu ska betyda. De sysslar med helt andra saker än Humanisterna, nämligen den humanistiska bildningstraditionen, och i vilken mening det är stillsamt vet jag inte. I någon mening är det förstås stillsammare att syssla med konst än att kämpa för människors rätt att slippa olika former av förtryck, som t ex Humanisterna och Amnesty gör. Möjligen är det detta Josephson menar.

Om det organisationen Humanisterna som Josephson avser då han talar om humanismen som ”religionsfientlig” så gör han ett dubbelt tankefel: För det första blandar han ihop en livsåskådning med en organisation, för det andra borde då de andra livsåskådningsorganisationerna som nämns ovan enligt samma klassificeringssystem betecknas som ”sekulärfientliga”. Det är svårt att frigöra sig från att Josephson låter känslorna löpa här istället för att tala om språk och ordens betydelse.

Det är ett konstigt sätt att beteckna livsåskådningar och ideologier med vad de inte står för, bättre att beteckna dem med vad de står för. Av samma skäl är det mycket märkligt att beteckna medlemmar i förbundet Humanisterna som ”organiserade religionsfiender”. Det är faktiskt rätt oförskämt.

Kallar Josephson Folkpartister för ”organiserade socialdemokratfiender” och Socialdemokrater för ”Moderatfiender?”

Lite mer omsorgsfull språkvård borde vi väl kunna kräva av en professor i nordiska språk?

5 kommentarer till Striden om ord en fråga om slarv

  1. Bildningen
    lördag 28 januari 2012, 23:05:10

    Men det är inte arrogant korkat att ha ett ord härlett ur begreppet människa i sig som innehållsförteckning på en objektivistisk metafysisk ontologisk spekulationslära?

    Det är en rätt rå behandling av bildningstraditionen Human-etiska förbundet etablerade, där ju etiskt mild rationalism var ledande. Inte den här typen av dumheter.

  2. söndag 29 januari 2012, 22:18:17

    Jag förstår inte riktigt vad du menar när du å ena sidan skriver att humanismen är en ”livsåskådning som uppfattar världen som naturalistisk, utan gudar eller andra övernaturliga krafter som ingriper eller förhåller sig till människors liv” och samtidigt å andra sidan menar att ”humanismen som livsåskådning förhåller sig överhuvudtaget inte till religion”.

    Att uppfatta världen som naturalistisk, utan gudar eller andra övernaturliga krafter osv gör väl automatiskt att man förhåller sig till religionen, om inte fientlig, så åtminstone avvaktande eller skeptiskt.

    Eller?

  3. Kjell-Thomas Heidene
    måndag 30 januari 2012, 15:48:09

    ”det mycket märkligt att beteckna medlemmar i förbundet Humanisterna som ”organiserade religionsfiender”. Det är faktiskt rätt oförskämt.”

    Att ovanstående beteckning skulle innebära någon sorts ”oförskämdhet” håller jag verkligen inte med om. Tvärtom är den ganska träffande. Man behöver bara ta en titt på Sturmarks hemsidas forna kommentarsfält, där religiösa människor mycket ofta framställs som korkade och mindre vetande; ”oförskämdheterna” lyser inte precis med sin frånvaro! Vill du övertyga människor om förträffligheten med ett sekulärt samhälle vore det nog bättre att du talade för dig själv och inte drog med dina oförskämda kompisar.

  4. Joakim svedberg
    fredag 6 april 2012, 00:41:02

    Kjell-Thomas, är det inte lämpligt att hålla isär huruvida enskilda medlemmar tycker saker från huruvida organisationen tycker saker? Det går ju utmärkt att kritisera ideprogram för sig och deras tillämpning av den enskilde medlemmen eller talespersonen för sig. Om jag ville hävda att livsåskådningen humanism är religionsfientlig borde jag väl hellre peka på princip/ideprogram än medlemmarna? Eller drar du slutsatsen att föreningens ide/principprogram är religionsfientlig mot bakgrund av läsarkommentarer?

    Jag är humanist i stora delar av förbundets definition och gillar mycket av princip/ideprogram men jag anser mig inte vara religionsfientlig enkom för att jag tror mer på en naturalistisk världsbild såsom humanisterna beskriver den än vad jag tror på någon övernaturlig.. Inte heller anser jag människosynen innebära att jag är religionsfientlig. Minns att det religionsfientliga som Josephson identifierar kopplar han till filosofin, inte anhängarna. I övrigt håller jag med om att många i dessa debatter har svårt att hålla god ton och många verkar fördomsfulla.

  5. Christer Brodén
    tisdag 11 december 2012, 18:07:13

    Hur ser du då på en livsåskådning med en kunskapsteoretisk uppfattning om att vägen till insikt och empirisk kunskap om verklighetens beskaffenhet bäst nås med undersökande metoder och empiriska studier, men att resultatet av sådant inte kan beskrivas på annat sätt med allegorier. Detta därför att den yttersta verkligheten egentligen inte låter sig beskrivas med ord.

    Det närmaste vi kommer är sannsagorna. De kan vara berättelser som liknar den om kejsarens nya kläder, i berättelser om uppenbarelser och profeter eller i heliga skrifter. För att ta det enklaste exemplet, som pga enkelheten även kan berättas på vanligt sätt: Du behöver inte tro på den där nakne kejsaren, men nog kan du väl tro på en värld fylld av skojare, bedragare och bugande smilfinkar?

    I övrigt, får en humanist vara värdenihilist? Såg ett inlägg på humanistiska hemsidan, vars författare sade sig vara det. Går det ihop med Carl Gustaf Olofssons idéer?

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

Turing omslag

Alan Turing

Denna fantastiska biografi om Alan Turing finns nu äntligen på svenska. Läser om den med stort nöje. [Läs mer]

Senaste kommentarerna