Christer Sturmark

Idag 10 mars publicerar vi vår slutreplik i debatten om kristendomen i skolan i Svenska Dagbladet. Texten publiceras även här på min blogg:

Den 28 februari skrev vi: ”Självklart intar kristendomen en särställning i den svenska kulturhistorien”. Detta gäller också vår politiska historia: Varför gav sig Sverige in i det Trettioåriga kriget? Var det ett preventivkrig för att skydda Östersjöbesittningarna? Var det för att undsätta protestantiska furstar i Tyskland? Var det för att infria en hetlevrad kungs stormaktsdrömmar? Ett försök att besvara frågan torde räcka över flera historielektioner. Ty naturligtvis är kunskap om religionens inflytande nödvändig för att förstå vår historia.

Om man däremot pläderar för undervisning i ”kristna värderingar” blir det mer komplicerat. Att ”kristna värderingar” i skiftande skepnad har påverkat och påverkar vår kultur är förvisso sant, men det har sannerligen inte alltid varit av godo. Värderingarna har dessutom skiftat; också kristendomen har en historia. Flera av de värderingar som Björklund räknar som kristna existerade långt före kristendomen.

Det är ett sociologiskt faktum att Sverige intar en särställning som sekulär nation. Svenskars syn på aborter, äktenskap, fosterdiagnostik eller homosexualitet, ligger nära den sekulära humanistiska etiken, där man inte hänvisar till någon gudomlig kraft eller heliga skrifter. Att Birgit Sawyer tolkar detta påstående som nationalistiskt är obegripligt.

Förbundet Humanisterna arbetar för mänskliga rättigheter där religionsfriheten också friheten från religion intar en central plats. Den rätten kan bara garanteras i ett sekulärt samhälle där religion och politik inte blandas ihop.

Björklund gör en olycklig sammanblandning mellan kristendomen som ideologi och som sociologiskt/historiskt fenomen. Detta kan enklast förstås med hjälp av en analogi:

1900-talets svenska samhällsutveckling präglades starkt av socialdemokratin. Med Björklunds logik bör vi i skolundervisningen lägga mycket större vikt vid den socialistiska ideologin än vid den liberala eller konservativa. Antagligen tycker inte Jan Björklund att det är en bra idé. Att däremot socialdemokratins historiska roll ges mer tid än högerns i undervisningen är en självklarhet.

Flera av debattörerna – inte minst Claphamsinstitutets kreationister – gör sig också skyldiga till det klassiska naturalistiska felslutet. Vi kan aldrig gå från ett är till ett bör. Om kristna värderingar – vilka de nu är – har påverkat vårt samhälle, betyder det inte att de i fortsättningen bör göra det. Undervisningen om religionens betydelse hör därför bäst hemma i ett utvidgat historieämne.

Christer Sturmark, förbundsordförande Humanisterna
P C Jersild, styrelseledamot Humanisterna, författare
Morgan Johansson, styrelseledamot Humanisterna, riksdagsledamot (s)
Olle Häggström, styrelseledamot Humanisterna, professor i matematisk statistik

8 people like this post.

Unlike

På tisdag 9 mars kl 18 ska jag debattera om kristendomens roll i skolan med tidningen Världen Idags ansvarige utgivare Ruben Agnarson.

De skriver om debatten här. Tidningen står Livets Ord nära, så det blir gissningsvis en ganska intensiv debatt .

Debatten sker i ABF Stockholm, Sveavägen 41.

Läs mer på Humanisternas hemsida.

Föresten, passa på att stödja oss genom att bli medlem i Humanisterna, det sekulära samhället måste ständigt försvaras.

9 people like this post.

Unlike

Kristendomen blev plötsligt en het potatis. Skolverket har föreslagit en ny modern kursplan i religionskunskap för grundskokan, där kristendomen inte längre har en särställning. Det blev, bokstavligt talat ett himla liv i den svenska kristenheten. Kristna runt om i landet uppmanas att skriva protestbrev till Skolverket. På något märkligt sätt lyckades man också få skolminister Jan Björklund att gå deras ärenden med ett uttalande i tidningen Dagen. Björklund är vanligtvis en klok person i dessa frågor, men insåg kanske inte att han blev utnyttjad för de frireligiösas syften.

Jag skrev då en debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med P C Jersild, Morgan Johansson och Olle Häggström. Då tog det fart ordentligt. Den resulterade i över 500 kommentarer på Svenska Dagbladets webb.

I en svarsreplik med rubriken Humanisterna avslöjar en skrämmande okunskap gick den pensionerade historieprofessorn Birgit Sawyer till hårt angrepp på oss. Ska vi gissa att hon är kristen? Särskilt sakligt var i alla fall inte hennes artikel.

Bland annat lyckas hon tolka vårt påstående om att den typiske svensken inte tror på Gud som “nationalistiskt”. Det är en bedrift att nå en sådan slutsats av enkel statistik. De flesta svenska medborgare tror inte på gud, vare sig Sawyer vill det eller inte.

Sen kom kreationisternas tankesmedja Claphaminstitutet med sin replik, vars titel onekligen stimulerade till nyfikenhet. De menar att det är farligt att förneka kristendomens roll. Då blev det dags för mig att debattera frågan med Alf Svensson i det utmärkta radioprogrammet Människor och Tro. Det blev en ganska underhållande sammandrabbning, där Alf Svensson försöker “slå fast” vad sekulär humanism är för något. Han fick inte många rätt på det provet, men radiodebatten kan avlyssnas här. Den är faktisk riktigt underhållande. Alf Svensson är i sitt esse.

Debatten fortsatte idag i tidningen Dagen med en närmast surrealistisk debattartikel av Stefan Gustavsson med flera kristdemokratiska riksdagsledamöter. Vad sägs om denna ordvändning:

Därför är inte Humanisternas krav på den nya läroplanen för skolans religionskunskap acceptabla som de bland annat gav uttryck för i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 28 februari: "kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om världens uppkomst och människans plats i tillvaron, jämsides med många andra religiösa myter runt om i världen". Detta andas en programmatisk intolerans mot stora grupper i Sverige. Det offentliga skolväsendet varken kan eller ska ta ställning till huruvida religiös tro bygger på myter eller ej, utan se till att det uppväxande släktet rustas för sin framtid som ansvariga samhällsmedborgare.

Skolan får alltså inte kalla kristendomens skapelseberättelser för mytologiska. Hur är det då med de grekiska gudasagorna om Zeus, Hera, Poseidon och Athena? Eller de nordiska berättelserna om Tor och Oden? Eller eskimåernas och indianernas skapelseberättelser? De afrikanska naturfolkens berättelser? Får de inte heller kallas för mytologiska? Plötsligt ska skolan inte längre förmedla kunskap utan istället förmedla sägner, om artikelförfattarna får som de vill.

Men var lugn, vår slutreplik kommer i Svenska Dagbladet inom kort.

18 people like this post.

Unlike

Tillsammans med några kollegor skriver jag på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag om kristendomens ställning i den svenska grundskolan. För enkelhetens skull publicerar jag hela texten här också. SvD Brännpunkt:

Den första april skall Skolverket lämna över förslag på nya kursplaner för grundskolans ämnen till regeringen. En av de föreslagna kursplanerna har skapat fler reaktioner och protester än alla de andra tillsammans, nämligen förslaget till kursplan i ämnet religionskunskap. Till exempel driver vissa kristna tidningar en kampanj där de uppmanar allmänheten att skriva protestbrev till Skolverket.

Orsaken är att i den nya kursplanen har kristendomen inte längre en särställning bland religionerna, och eleverna ska enligt förslaget också bibringas kunskaper om sekulära livsåskådningar som humanismen.

Skolverkets förslag speglar på ett bra sätt vårt land idag. Sverige är ett mångkulturellt samhälle där många olika livsåskådningar samexisterar. Både de som inkluderar en eller flera gudar (kristendom, judendom, islam, hinduism med flera) och de som exkluderar gudar, som den sekulära humanismen.

Till mångas stora förvåning har nu skolminister Jan Björklund i flera medieutspel tagit avstånd från Skolverkets förslag redan innan det presenterats för regeringen. Björklund anser att kristendomen även i framtiden ska ha en särställning i skolan.

Skolministerns argumentation är både historielös och omodern.

Många tror att en majoritet av svenska folket är kristna. Det stämmer inte. Samtliga undersökningar visar att så inte är fallet. Sverige är ett av världens mest sekulära länder där mindre än 20 procent tror på någon eller några gudar. En överväldigande majoritet av de svenska medborgarna är således icke-religiösa.

Sekulär humanism är sannolikt det begrepp som närmast beskriver den typiska svenska livsåskådningen.

Men Björklund menar att det är kristendomen som har byggt vårt samhälle (Dagen 17/2) och att de kristna värderingarna både genomsyrar, och ska genomsyra, skolan och samhället. Men vilka kristna värderingar är det egentligen som Björklund vill främja? Att kvinnan ska underordnas mannen och att homosexualitet är en synd? Det menar ministern förstås inte. Sannolikt syftar han i stället på normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde.

Dessa goda värderingar och den människosyn Björklund syftar på och önskar är i själva verket inte alls specifikt kristna. De växte fram i en etisk-filosofisk kontext inom grekisk och indisk filosofi och hos många andra icke-religiösa filosofer och tänkare långt innan kristendomen föddes.

Till exempel formulerande den kinesiske filosofen Konfucius den ”gyllene regeln” i skrift ca 500 år innan den tillskrevs Jesus.

Kristendomen har förvaltat vissa av dessa värderingar, men också andra värderingar som regeringen knappast vill stödja eller bevara, varken i skolan eller i samhället i stort. De värderingar Björklund faktiskt önskar sig bör snarare betecknas humanetiska, sekulära eller kort och gott mänskliga, snarare än religiösa.

Visst har religionen haft stor betydelse när det gäller svenska traditioner och kultur. Det gäller t ex högtidsfirande, musik och litteratur. Det är det ingen som förnekar. Men när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den. Utvecklingen av det moderna samhällets syn på medicinsk etik, jämställdhet, homosexualitet, äktenskap, vetenskap med mera har vi inte religionen att tacka för, utan den sekulära humanistiska etiken.

Felet Björklund gör är att han inte skiljer på kristendomens religionshistoria och dess kulturhistoria. Självklart intar kristendomen en särställning i den svenska kulturhistorien. Om detta tvistas icke. Den undervisningen sker lämpligast på historielektionerna, i svenska och i samhällskunskapen.

Kristendomens religionshistoria ska däremot inte ha en särställning i förhållande till andra världsreligioner. Kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om världens uppkomst och människans plats i tillvaron, jämsides med många andra religiösa myter runt om i världen.

I religionskunskapen (ett ämne som snarare borde kallas livsåskådningskunskap) ska man alltså berätta om alla de olika sätt mänskligheten har utvecklat för att besvara de existentiella frågorna och beskriva människans plats i tillvaron. Där ska ingå undervisning om kristendom, men inte i kristendom.

Tonvikten inom ämnet religionskunskap skall läggas på vad religioner är, hur de har uppkommit och varför de ser ut som de gör idag.

Det är helt enkelt dags för Sverige att anta en modern kursplan i livsåskådningsfrågor.

Christer Sturmark, förbundsordförande Humanisterna
Morgan Johansson, styrelseledamot Humanisterna, riksdagsledamot (s)
P C Jersild, styrelseledamot Humanisterna, författare
Olle Häggström, styrelseledamot Humanisterna, professor i matematisk statistik

47 people like this post.

Unlike

Som gammal IT-nörd kan jag inte låta bli att tycka att det är lite vitsigt.

Svenska Kyrkan drar nu igång sin nya reklamkampanj “Trådlöst”, som utlovar “Ständig uppkoppling” (till gud) och “Fri support i alla församlingar”.

Men jag undrar vad reklamombudsmannen har att säga om detta? Måste inte påståenden i reklam vara sanna? Vi får se vad reklamombudsmannen har att säga om den saken.

19 people like this post.

Unlike

Göran Brusewitz, ordförande i det obskyra ”Sällskapet för Parapsykologisk Forskning” går till generalattack mot mig i en debattartikel på SVT Opinion den 10 februari.

Han påstår bland annat att jag tar som ”helig utgångspunkt” att vi inte överlever döden. Det är förstås struntprat och vittnar bara om Brusewitz bristande kunskaper i elementär vetenskapsteori.

Jag förespråkar endast ”den intellektuella moralens maxim” det vill säga ”tro på det och endast det som det finns goda skäl att hålla för sant”.

Låt mig vara extra tydlig för pedagogikens skull: Anta att jag påstår att det finns osynliga rymdvarelser som kan ta över och styra vissa människor. Anta vidare att detta inte märks för de flesta, men det finns somliga människor med ”speciella förmågor” som kan se dessa rymdvarelser eller avgöra om vissa människor är kontrollerande av dem eller inte.

Hur förhåller sig Brusewitz till detta påstående? Han kan inte bevisa att jag har fel. Om Brusewitz har förnuftet i behåll så tror han dock att jag har fel. Betyder det att han har som ”helig utgångspunkt” att jag har fel? Nej. Det betyder bara att han bedömer vad som talar för, respektive mot mitt påstående, och väljer därefter den mest rimliga hypotesen. Som i detta fall är att jag medvetet eller omedveten sprider ett felaktigt påstående om rymdvarelser.

Detta är att tillämpa den intellektuella moralens maxim, och detta är den mest öppna attityd man kan ha till någon fråga: Följ evidensen dit de leder och formulera den mest rimliga hypotesen. Var alltid öppen för att ompröva din ståndpunkt, om ny evidens presenteras.

Brusewitz hävdar att jag är ”oförskämd mot medier” och att jag saknar ”öppenhet och kritisk läggning”. Det är alldeles uppenbart att det är Brusewitz själv som saknar öppenhet för att de påstådda spökfenomenen kan ha naturliga förklaringar. Brusewitz okritiska läggning leder oss inte närmare några som helst faktiska omständigheter. Det så kallade ”mediet” påstod att jag sagt saker som jag inte hade sagt, och visste uppenbarligen mycket lite om reflekterat tänkande kring påstådda spökfenomen. Den sådan attityd är ju passade för den som tjänar pengar på människors godtrogenhet och det förtjänar inte respekt.

Brusewitz vurm för ”personliga upplevelser” är också mycket typisk för hela New Age-industrins självupptagenhet. Det spelar ingen roll att omfattande forskning har presenterat stark evidens för att spökfenomenen har naturliga förklaringar, den ”egna upplevelsen” är alltid viktigare och går alltid före, alldeles oavsett den egna förmågan att bedöma situationen. Det är höjden av egocentricitet.

Brusewitz hänvisning till att ny forskning tyder på att “något” överlever döden är kvalificerat struntprat. All seriös forskning talar för motsatsen.

26 people like this post.

Unlike

Programledaren Caroline Giertz påstår i SVT Debatt att teamet bakom programmet “Det okända” undersöker de medverkande mediernas uppgifter och verifierar att de inte är falska. Giertz menar att de kritiskt granskar sina spökmedier och de uppgifter de lämnar.

Detta är förstås en ren lögn.

Jag utvecklar detta i en artikel på Newsmill idag.

30 people like this post.

Unlike

Häromdagen kom tingsrättens dom mot den unge mannen som vägrade skaka hand med den kvinnliga chefen vid anställningsintervjun. Han fick inte jobbet. Arbetsförmedlingen drog in hans arbetslöshetsstöd eftersom de ansåg att han borde bidragit till att skapa mer gynnsamma förutsättningar för att bli anställd.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) stämde Arbetsförmedlingen, som dömdes att betala skadestånd om 60 000 kr för detta. Domen finns att läsa här.

Viss förvirring råder om vad domen egentligen gäller. Den handlar inte om huruvida man har rätt att vägra skaka hand med en viss kategori människor av ideologiska skäl. Givetvis måste varje medborgare ha rätt att välja vem de vill skaka hand med. Att bli handskakad är ingen mänsklig rättighet. Blir man kränkt av det, får man nog köpa ett par skor med stålhätta, som skyddar de ömma tårna.

Ideologierna är många och varierande. Islamisten vill inte skaka hand med kvinnor, antisemiten vill inte skaka hand med judar, rasisten vill inte skaka hand med svarta. Det är knappast sympatiskt, men vi har rätt att vara osympatiska i en sekulär demokrati.

Nej, domen handlar om något annat. Domen handlar om huruvida skattebetalarna ska vara skyldiga att försörja den som på grund av sin ideologi har svårt att få jobb.

Den aktuella domen gällde en ung man som ville följa sin egen ovanliga tolkning av islam. Hans tolkning innebar att han väljer att inte skaka hand med främmande kvinnor. (De allra flesta muslimer skakar hand med främmande kvinnor, men ett fåtal gör en liknande tolkning som den aktuelle mannen.)

Detta är hans fulla rätt att agera så.

Men det är också lätt att inse att sådana ställningstaganden kan begränsa anställningsmöjligheterna på arbetsmarknaden. Kanske man på en arbetsplats vill vara säker på att man hjälper varandra, också rent fysiskt, i en olyckssituation. Kanske man helt enkelt vill tillämpa normen att inte i något avseende göra åtskillnad på människor med avseende på kön, hudfärg, sexuell läggning etc.

Domen har nu definierat spelreglerna i dessa fall. Nu behöver vi som arbetssökande inte längre ta ansvar för våra ideologiska ställningstaganden och hur de påverkar vår attraktionskraft på arbetsmarknaden.

Om rasisten inte vill ta svarta i hand och öppet berättar det på anställningsintervjuerna, behöver han inte längre oroa sig för ett indraget arbetslöshetsstöd om anställningserbjudandena uteblir. Detsamma gäller antisemiten som inte vill ta judar i hand eller islamisten som inte vill ta kvinnor i hand.

Skattemedel skall fortsättningsvis försörja dessa arbetssökande tills de hittar en arbetsgivare som inte bryr sig om att kvinnor, svarta och judar i personalen kommer att behandlas annorlunda av den nyanställde. Kanske hittar de till slut en arbetsgivare som gillar sådan apartheid på sin arbetsplats, men fram tills dess är de trygga och försörjda av arbetslöshetsunderstöd.

Domen är förstås helt oacceptabel. Vi har rätt till våra egna ideologiska ställningstaganden, vi har rätt att välja vem vi tar i hand. Men vi kan inte ha rätt att kräva att samhället ska försörja oss då vår attraktionskraft på arbetsmarknaden minskar på grund av våra ställningstaganden. Vi måste själva ta konsekvenserna av dem.

Men kanske tänker jag fel? Kanske är det inte ett ställningstagande att inte ta kvinnor i hand? Kanske har den unga mannen inget val? Beteendet kanske faktiskt är tvångsmässigt? Han kanske måste undvika att ta kvinnor i hand?

I så fall faller hela mitt resonemang. I så fall bör samhället ställa upp till fullo. Samhället bör ställa upp med försörjning under hela rehabiliteringen, samt erbjuda hjälp, kanske KBT (Kognitiv Beteendeterapi) eller någon annan form av effektiv behandling. Tvångsmässiga fobier går nästan alltid att bota, och samhället bör givetvis ställa upp med resurser för de som lider av sådana.

Det är aldrig försent att bli fri från sina fobier.

48 people like this post.

Unlike

Journalister brukar stolt hävda att journalistisk handlar om att belysa, granska och avslöja hur saker och ting ligger till. Men när det gäller massmedias förhållande till det som brukar kallas ”new age” och ”det ockulta” tycks journalistiken glömma bort sin uppgift.

Vi såg det förra året i SVT med sin så kallade ”dokumentär” om snickaren i de värmländska skogarna som påstår sig vara besatt av en tretusenårig egyptisk ande vid namn Ambres. Programmet anmäldes till granskningsnämnden, men det friades på oklara grunder.

Nu ser vi samma oseriösa journalistik i TV 4:s program ”Det okända”, som handlar om avlidna som påstås spöka i diverse hus. TV 4 har dessutom den dåliga smaken att kalla programserien för ”dokumentär”.

Låt oss börja med sakförhållandet: Det finns mycket starka belägg för att vårt medvetande (eller själ om man så vill) upphör att existera då hjärnan dör. Det finns alltså starka belägg för att människor inte ”spökar” i några hus efter sin död.

Dessutom saknas helt belägg för att några påstådda spökfenomen har något annat än naturliga förklaringar. Den bästa förklaringen till att människor påstår att de upplevt spöken är således inte att det existerar några spöken. Naturliga förklaringar är oändligt mycket mer trovärdiga.

Inom journalistiken, liksom inom allt mänskligt och reflekterande tänkande, gäller principen att formulera de rimligaste hypoteserna om verkligheten utifrån rådande kunskapsläge. Dit hör inte hypotesen om att spöken existerar.

Givetvis får människor tro på andar och spöken om de vill. Det står var och en fritt att tro på spöken, kidnappningar av rymdvarelser, att månlandningen var en bluff, att människorna skapades för sextusen år sedan, eller att Förintelsen aldrig har ägt rum. En TV-kanal kan givetvis också göra reportage om människor som tror på spöken eller förnekar Förintelsen.

Men att i ett sådant reportage förmedla att dessa uppfattningar är fullständigt naturliga, rimliga och trovärdiga är inget mindre än en journalistisk skandal. Att dessutom påstå att det handlar om dokumentärer förvandlar dålig journalistik till rent kvacksalveri.

I TV 4:s fall räcker det tyvärr inte med det. Istället för att agera som riktiga journalister och undersöka varför det finns människor som sprider, och i vissa fall själva tror på spökhistorier, så utnyttjar man cyniskt människors sorg och längtan efter bortgångna anhöriga. Syftet är endast att sälja reklamplatser i sitt program.

an anlitar till och med ett ”medium”, Terry Evans, som av allt att döma är en fullt medveten bedragare i new age-branschen. Har någon journalist undersökt hans affärsverksamhet och arbetsmetoder? Han tjänar mycket pengar på sin kvacksalveriverksamhet, ivrigt marknadsförd av TV4. Han vågar inte låta sig testas i kontrollerade experiment, eftersom bedrägeriet då skulle avslöjas. Det är bara cyniskt av TV4 att samarbeta med kvacksalvare för att för att ge falsk kredibilitet till sin programserie.

Förbundet Humanisterna har instiftat ”Kristallkulepriset”, 100 000 kr till den som påstå sig ha paranormala eller media förmågor och som kan påvisa fenomen eller förmågor som saknar naturlig förklaring. Jag står personligen som garant för summan. Ingen sökande har hittills klarat testet. (Något jag förvisso beklagar, för om någon lyckas kommer jag tillskrivas upptäckten av krafter som garanterat belönas med Nobelpriset. Det innebär några miljoner i vinst efter att prispengarna betalats ut.)

Massmedias okritiska hållning till new age och andeindustrin är cynisk och osmaklig, Det är förvånande att journalistbranschen inte klarar av en sådan rudimentär renhållning. Journalister är ju i vanliga fall ett undersökande och kritiskt tänkande släkte.

Att blunda för att journalistkollegor säljer ut journalistiken på detta sätt är obegripligt. Men man kanske inte vill rikta sökarljuset mot sina egna?

46 people like this post.

Unlike

Ikväll möter jag prästen Olle Carlsson i ett samtal om livsåskådning och andlighet (ABF kl 18, Sveavägen 41). Det presenteras så här på ABF:s och Humanisternas hemsida:

“Det talas ofta om vikten av en djupare dimension i livet. En del kallar det andlighet. Även ateister och agnostiker kan uppleva en icke-religiös andlighet, exempelvis i naturen och i musiken.

Vad är det för skillnad mellan religiös och sekulär andlighet? Uttrycker det något utöver människan? Är andlighet egentligen ett meningsfullt begrepp? Vad innebär värde och mening? Har livet ett värde utan gud? Har livet ett värde inom ramen för en gudstro?

er kristendom en hållbar grund för ett gott liv och kan en ateistisk/agnostisk livssyn en hållbar grund för ett gott liv? Kan man leva ett värdigt liv med en filosofiskt materialistisk livshållning och kan man leva ett värdigt liv som gudstroende?

Hur vet man vad som är gott? Vad bör man tolerera och vad kan man inte acceptera i religionsfrihetens namn? Hur kan vi leva ett gott mänskligt liv tillsammans”

Det ska bli spännande att tala med Olle och höra på vilket sätt hans livsåskådning skiljer sig från Humanisternas, samt vilka likheter den har. Seminariet ingår i Humanisternas seminarieprogram på ABF och är säsongsavslutning för denna termin.

13 people like this post.

Unlike