Domkapitlets analys och slutsats är principiellt viktig för livsåskådningsdebatten i Sverige.

I torsdagens SVT Debatt debatterade jag mot Tuve Skånberg (KD) om kritiken mot sektskolan som Plymouthbröderna driver. Se debatten på SVTplay (00:45 sek – 08:30 min)

”Lika lite hoppas jag på att kampanjen som bl.a. drivits av humanisternas tankesmedja inte har ett xenofobiskt uppsåt, men det är beklagligt att man inte förstår kritiken av kampanjens xenofobiska konsekvenser.”

Humanisterna har ingen tankesmedja, och den tankesmedja han syftar på (förmodar jag), är Fri Tankesmedja, som inte har drivit någon kampanj om någonting, allra minst omskärelse eftersom smedjans medlemmar har olika uppfattningar i den frågan.

För Zachrisson är fakta och sanning uppenbarligen helt oviktigt när han ger sig ut på korståg mot en livsåskådning han inte tolererar.

Djupt osmakligt och obehagligt.

Detta var i och för sig inte obekant, smedjans initiativtagare Helle Klein har tidigare i det offentliga rummet betecknat sina meningsmotståndare som personlighetsstörda och kallat deras argument för “spyor”, så någon publicistisk etik var knappast att vänta, men detta tog nog ändå priset. Smedjan finansieras idag av Svenska kyrkan.

Låt mig gissa: Det finansiella stödet kommer mycket snart dras in. Svenska kyrkan är en anständig organisation som respekterar grundläggande pressetik. Klein har redan fått sparken som ledarskribent på Kyrkans Tidning. Det finansiella stödet kommer också snart att upphöra.

Seglora Smedja börjar alltmer likna en sekt. De är snart slut som röst i det offentliga rummet. Därefter kanske debatten kan börja föras på allvar.

Det är förstås förståeligt att inte alla kan veta vad den sekulärhumanistiska livsåskådningen faktiskt står för. Men det är inte seriöst att låtsas att vi står för något helt annat än vi gör. Men det är tyvärr en debatteknik som genomsyrar Zachrissons artikel och smedjans retorik kring Humanisterna i övrigt.

Det är förstås tröstlöst att försöka försvara sig mot alla osakliga påståenden, men i grunden är det mycket obehagligt att vi som har en annan livsåskådning än Seglora smedjas vänner har, så fördomsfullt och förenklat angrips på detta sätt. Vart tog respekten och toleransen för andra livsåskådningar vägen?

Låt mig därför i all enkelhet påminna om vad jag som sekulär humanist och den sekulärhumanistiska livsåskådningen faktiskt står för. I Humanisternas idéprogram står att läsa:

“Humanismen som livsåskådning är uttalat sekulär, obunden och oberoende av varje föreställning om påstått gudomliga eller magiska krafter.”

Vidare står det:

“Humanismen förespråkar ett sekulärt och pluralistiskt samhälle präglat av respekt, omtanke, rättvisa, solidaritet och ansvar.”

Vidare står att;

“Individens värdighet och självständighet är centrala värden i en humanistisk livsåskådning. Humanismen försvarar alla människors rätt att leva sina liv hur de vill, så länge de inte inkräktar på
andras liv och frihet.”

Detta är den sekulära humanismens kärna, men det låtsas Seglora Smedja att de aldrig har läst. Istället försöker de lura sina läsare att den sekulära humanismen “gör kulturell och religiös pluralism till sin nya angreppspunkt” och är en “nygamla xenofobiska ideologi”. Dessa påståenden är förstås så groteska att de egentligen inte går att bemöta. Men jag ska ändå göra ett försök:

Det förhåller sig förstås precis tvärtom. Som sekulär humanist vill jag se ett kosmopolitiskt samhälle som vilar på en sekulär värdegrund. Främlingsfientlighet är fullständigt främmande i en sekulär sekulärhumanistisk samhällsvision. Främlingsfientliga partier, som tillexempel Sverigedemokraterna, vill istället se ett monokulturellt samhälle som vilar på religiös värdegrund.

Detta är alltså raka motsatsen till Humanisternas och den sekulära humanismens samhällsidé.

Att anklaga Humanisterna för att vara främlingsfientliga blir därför bara larvigt, och helt omöjligt att ta på allvar. Detta inser förstås alla som verkligen vill förstå vad den sekulära humanismen står för och vad den kan tillföra i vårt gemensamma samhällsprojekt.

Men Seglora smedja vill inte veta. De blundar och skjuter från höften. De ser humanismen som en konkurrerande livsåskådning som de helt enkelt inte tolererar. Det är ett sorgligt betyg till personer som så gärna vill framstå som toleranta. I själva verket lyser retoriken av intolerans.

Jag har sedan en tid insett att dessa debattörer faktiskt inte är intresserade av att förstå det sekulärhumanistiska perspektivet. men jag skulle uppskatta om era debattartiklar istället kunna handla om vad ni själva står för, istället för att sprida falska påståenden om vad de som inte delar er egen livsåskådning står för.

Seglora smedja tas inte riktigt på allvar längre, och de flesta har nog genomskådat den retorik som flödar på smedjans webbsida. Egentligen är det synd, för jag tror ni hade kunnat bidra till det offentliga samtalet på ett bra sätt, om ni inte hade varit så förblindade av föraktet mot det ni kallar “nyateismen” och oss sekulära humanister.

och i TV4 morgon den 14 februari.

Nu kliver Kyrkans Tidning fram till Terry Evans försvar. Det är inte en insändare eller debattartikel, utan en av tidningen fasta ledarskribenter, prästen Anna Sophia Bonde.

Hon är bekymrad över att Svenska kyrkan har överlämnat ansvaret för spöken, demoner och andar till Terry Evans och TV4: s “Det okända”. Hon skriver om Svenska Kyrkan att:

“Vår beredskap vad gäller andar och demoner är kort sagt usel. Skulle en man i konfidentiellt samtal berätta att han tror sig vara ansatt av en demon så har jag som enskild präst ingen som helst utbildning för att svara honom. Det finns vad jag vet ingen på Lunds stift som har specialkunskap om demoner och vet vad man ska göra med dem. Det är något som vi aldrig talar om.”

Hon skriver vidare:

“Skulle det inte tvärtom kunna vara så att när vi lämnar walk-over så utlämnar vi människor åt dubiösa krafter och förmenar dem Jesus Kristus? Jag menar: han drev ju faktiskt ut demoner, och såvitt jag förstår kan inte alla dokumenterade fall i Nya testamentet härröras till det som idag går under etiketten ”psykiatri”.”

Ursäkta, men “dokumenterade fall i Nya testamentet”? Detta är ju en “contradiction in terms”, inget som står i nya testamentet är “dokumenterade fall”, det ligger i sakens natur.

Jag brukar vara försiktig med att kalla religion för vidskepelse, men detta yttrande av en ledarskribent i Svenska kyrkans tidning är fullständigt groteskt. Vi har just läst om ett fall av exorcism i en kristen familj i Borås som plågade sin då 12-åriga dotter för att de inbillade sig att hon var besatt av demoner.

Ledarskribenten i Kyrkans Tidning Anna Sophia Bonde menar alltså att svenska kyrkan också bör förhålla sig till demoner som om de finns på riktigt. Jag tror förstås inte att Bonde menar att kyrkan bör agera som i Borås-fallet. Men hon lyckas sannerligen inte förmedla det uppenbara: Att människor som tror på verkliga demoner lider av vanföreställningar och behöver professionell hjälp av annat slag än excorsism.