Dagens Arena skriver avslöjande om Världskulturmuseet i artikeln Ett fegt museum, som nu har backat i frågan. I artikeln noterade jag dock en sak som egentligen var ett stickspår i artikeln: Journalisten hävdar att Elisabeth Ohlsson Wallin är religiös. Samma sak skriver EU-minister Birgitta Ohlsson i Expressen den 9 juni. Jag undrar om dessa skribenter verkligen har frågat Wallin om hennes livsåskådning innan de påstår detta?
I november 2009 mottog hon Hedeniuspriset från förbundet Humanisterna, för hennes ihärdiga kamp mot religiöst förtryck. Jag lyssnade på hennes föredrag i samband med prisutdelningen och fick ett helt annat intryck av hennes livssyn. Men oavsett vilken livsåskådning Wallin eller någon annan har, borde inte en artikelförfattare göra en enkel faktakontroll innan man tillskriver en människa ett så pass viktigt ställningstagande?
Att vara troende är inget statiskt tillstånd. Även om det skulle finnas gamla citat av Wallin där hon kallar sig religiös, så kan ju faktiskt en människa gå vidare i sin existentiella utveckling och lämna religionen eller barnatron bakom sig.
Jag tänker inte spekulera i Elisabeth Ohlsson Wallins livsåskådning, men de journalister eller skribenter som skriver om henne kanske borde ställa frågan?
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
2 kommentarer till Troende för resten av livet?
Christer skriver:
”Att vara troende är inget statiskt tillstånd. Även om det skulle finnas gamla citat av Wallin där hon kallar sig religiös, så kan ju faktiskt en människa gå vidare i sin existentiella utveckling och lämna religionen eller barnatron bakom sig.”
Så rätt, så rätt. Men det finns också de som gör denna resa, för att sedan på nytt återvända till sin religion, när de upptäcker aspekter av den som de tidigare inte sett. Jag tänker nu främst på Gianni Vattimo (en ny ”bekantskap” för mig), som argumenterar för att den utveckling vi ser mot ökad sekularisering, individuella fri- och rättigheter etc, i själva verket har sin grund i kristendomen.
I förordet till nedanstående bok (se länken), där Vattimo är medförfattare, sägs bland annat att ”Christianity is the religion of the exit from religion” och kristendomen jämförs med en trojansk häst som tar sig formen av en religion, för att inifrån ”tömma” de äldre arkaiska ”naturliga” religionerna på deras mening och avmystifiera dem. För en person som jag, som känner mig både som en ”kristen” och som en ”ateist”, är i alla fall detta intressant läsning. Kanske är karaktäriseringen av vem som är troende eller ej, inte så otvetydig som det ibland vill göras gällande, både från religiöst och ateistiskt håll?
http://www.bokus.com/b/9780231148283.html?pt=search_result&search_term=truth%20vattimo
Hur kan man vara kristen och ateist samtidigt? Såvida det inte handlar om att hålla kristen etik och moral, men inte tro på någon gud. Å andra sidan har kristen etik och moral idag en starkare grund i mänsklig etik och moral än kristen sådan.
Vänligast
Lämna en kommentar