Foto Peter Knutson

Tanklös ledare i Smålandsposten

I Smålandspostens ledare den 1 nov kritiseras förbundet Humanisterna för att ha skickat boken Hatar Gud kvinnor? till religionslärare i fyrahundra gymnasieskolor. Bokens engelska titel är “Does God Hate Women?” och är skriven av den amerikanska journalisten Ophelia Benson och den brittiska filosofen Jeremy Stangroom. Boken handlar om det kvinnoförtryck som förekommer inom de tre abrahamitiska världsreligionerna judendom, kristendom och islam.

Smålandsposten skriver:

Det är inte utan att man undrar vad den kristet orienterade humanisten Fredrika Bremer, ofta kallade den svenska kvinnorörelsens grundare, skulle ha att säga om det ateistiska förbundet Humanisterna och den bok med titeln "Hatar Gud kvinnor?" som organisationen skickar ut till landets gymnasieskolor.

I den berättas bland annat om en brand i en flickskola i Saudiarabien, där eleverna blev motade in i lågorna av religiös polis och brändes till döds. Exempel på dårskap som skett i gudars namn finns det många av. Men skolans uppgift är att ge en rättvis och balanserad syn på religion – inte rikta ensidig och ickerepresentativ kritik.

Historien har lärt oss att när religioner utsätts för restriktioner, som i det nationalsocialistiska Tyskland eller till och med avskaffades som i revolutionens Frankrike och Ryssland, blev det som kom istället utan tidigare motstycke grymt och inhumant. När det växte fram rörelser för att avskaffa slavhandeln, eller för att fastställa en allmän deklaration om mänskliga rättigheter, för att begränsa vapenhandeln, för att kräva social lagstiftning för att mildra fattigdomen, för att kräva demokrati var förgrundsgestalterna ofta religiöst inspirerade. Förbundet Humanisterna drar återigen ett löjets skimmer över sig själva.

Det är svårt att tänka sig ett mera ogenomtänkt resonemang än ovanstående. Gör följande tankeexperiment: Ett par journalister skriver en bok om politiskt förtryck runt om i världen. De kallar den “Politik som dödar”. Boken innehåller en rad exempel på hur politiska dissidenter fängslas, torteras och dödas i en rad olika regimer. Boken beskriver också hur detta försvaras och motiveras med den politiska ideologi som upprätthålls i de regimer där övergreppen sker.

Amnesty bestämmer sig för att skänka boken till ett antal gymnasieskolor i Sverige. Skulle vi då fått se en ledare likt denna:

Det är inte utan att man undrar vad den liberalt orienterade politiska ideologen John Rawls, ofta betraktad som en förgrundsgestalt inom den politiska filosofin, skulle ha att säga om Amnesty och boken “Politik som dödar” som organisationen skickar ut till landets gymnasieskolor.

I boken berättas bland annat om politiska fångar som torteras ihjäl och hur oppositionella politiker avrättas. Exempel på dårskap som skett i politiska ideologiers namn finns det många av. Men skolans uppgift är att ge en rättvis och balanserad syn på politik – inte rikta ensidig och ickerepresentativ kritik.

Varför berättar inte författarna till boken om alla de politiska system som inte fängslar oppositionella, och som inte torterar och dödar sina dissidenter? Varför berättar författarna inte om alla de politiska regimer som fungerar bra och harmoniskt, med fungerande yttrandefrihet och fri debatt? Amnesty drar återigen ett löjets skimmer över sig själva, då de ger ut en bok som bara handlar om politiskt förtryck i världen.

Jag vill inte hävda att ledarskribenten Marcus Svensson är oklok eller okunnig, men hade han inte lite otur i tanken när han funderade ut sin ledare denna gång?

4 kommentarer till Tanklös ledare i Smålandsposten

  1. Fredrik Svedlund
    tisdag 2 november 2010, 18:03:26

    Som vanligt avslås religiös kritik med basargumenten ”…men titta här på allt bra som religiösa människor gjort” eller ”men ateisterna var värst!”. Som vanligt belyser du det ihåliga och orimliga i detta på ett bra och enkelt sätt. Det är förnuftigt att alltid byta ut det man diskuterar med något annat likvärdigt för att se om sitt argument står sig på egna ben eller vilar på en värdering knytet till just det man diskuterar.

  2. Martin
    torsdag 4 november 2010, 01:34:50

    Det finns i svensk debatt ofta en oförmåga, såsom i detta korta inlägg i Smp av Marcus Svensson, att se själva kärnan av den religionskritik som i detta fall Humanisterna framför. Budskapet är följande: det är oförenligt med ett modernt välfärdssamhälle, där rationellt tänkande och vetenskapliga landvinningar präglar människors livsvillkor, att inte kritisera en ideologi/religion vars själva grundförutsättning är en irrationell förhållning till livet.
    Det är kanske förståeligt att i ett rikt och sekulariserat land som Sverige blunda för de konsekvenser som religiöst inflytande i ett fritt samhälle får. Man bör dock ha i åtanke att Skandinavien är ett lysande undantag vad gäller seularism och frihet från religiös dogmatism på den politiska arenan. Denna tacksamma position har vi förskansat oss, inte tack vare, men TROTS religion.
    Smp borde sluta upp med Humanisterna i deras strävan att kritiskt granska religionens irrationella dogmer, istället för att göra halvhjärtade, intellektuellt undermåliga inlägg som detta.

  3. Tommy
    torsdag 4 november 2010, 12:05:32

    Ledarskribenten tycks vara rädd för att boken får ett så stort genomslag hos lärarkåren att det leder till en obalanserad och orättvis undervisning. Hade jag varit gymnasielärare hade jag tagit det som en direkt förolämpning. 🙂

  4. Per Reinholtz
    fredag 26 november 2010, 08:27:50

    – Varför skriver en konservativ tidning en ledare som kritiserar att att man ger exempel på kvinnoförtryck? Antagligen för att man har stor support från de konservativa kristet kyrkliga och vill ta någon slags poäng även i andra religiösa läger.
    – Varför uppröras över att lärare får lite mer stoff att lägga till sin bild av världen? Är det inte att underskatta dem?
    – Varför inte hålla i minnet att ateism i rimlighetens namn inte bör framhållas och utövas som en tro. Det bör , hur obekvämt det än kan kännas, vara ett vetenskapligt förhållningssätt till trosfrågorna. Dvs det som inte är bevisat måste ju anses vara en öppen fråga ,trots allt. Tvivel måste väl vara ett värdebegrepp för ett humanistiskt förhållningssätt.
    – Detta sagt utan att ha läst boken, men ofta reflekterat över Smp´s ledare.
    – Det är lite förvånande att en ledarskribent/journalist förfasas över att någon vill starta en angelägen diskussion i en fråga. Balanserad argumentation i all ära men man när ju knappast diskussionens låga genom att kasta in lika mycket eld som vatten.
    – Man kan , avslutningsvis , undra om kvinnor ställer sig lika kritiska till boken och dess syfte som män.

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

What is real?

What is real är en fantastiskt intressant bok som går igenom kontroverserna kring hur kvantfysiken ska tolkas filosofiskt. Under hela 1900-talet har olika tolkningsmodeller konkurrerat med varandra, och gör än ... [Läs mer]

Nätverk

Senaste kommentarerna