Sture Linnér är borta. Det är en stor förlust för oss alla. Jag minns Sture då han medverkade på releasen av min intervjubok Personligt där han är en av de intervjuade.
Han gick upp på scenen och sa i mikrofonen: ”Man får aldrig sluta ha sökarljuset på”. Då var han 91 år gammal.
Det är Sture Linnér för mig. En ständig nyfikenhet, på människor, på de stora frågorna.
Gudstron gjorde han upp med redan som ung. Kristendomens Gud hade han inte mycket till övers för.
En kvardröjande panteism släppte han när hans hustru gick bort i Alzheimers. Han tog konsekvenserna av teodicéproblemet på allvar.
Om detta och mycket annat berättade han i en personlig intervju som står i en helt i en klass för sig.
Så här sa han i slutet av intervjun:
”En sak vill jag säga, innan vi slutar. Människor frågar mig hur jag kan se så ljust på tillvaron som jag gör. Jag anser att alla konflikter kan lösas, vilket chockerar många som hör mig säga det. Det finns inga politiska problem idag som inte går att lösa på fredligt sätt. Min tro är orubblig på den punkten. Mitt i allt elände, mitt bland alla dessa djupt ondskefulla människor som jag träffat i mitt liv, har jag mött så mycket förnämligt mänskligt beteende.
Inte minst ungdomar här hemma ger ofta prov på egenskaper som gör mig förtröstansfull. Jag möter dem när jag är ute i skolor, och jag tänker att vår framtid inte kan gå alldeles fel. Min tro på människan är stark, trots insikten om de mörka sidor som ligger latent i oss.
Jag hoppas att människor idag vet om att alla kan göra en insats. Man behöver inte ha en mikrofon framför sig för att förändra världen. En vänlig blick, ett handslag och ett uppmuntrande ord kan ges av var och en, när som helst, till så många.
Om vi också kan leva oss in i hur de skitigaste och sårigaste människorna har det, då finns det gott hopp.”
Sture kom att bli en samtalspartner vid flera tillfällen efter hans medverkan i min bok. För en tid sedan sammanförde jag honom med Nyamko Sabuni på en middag hemma hos oss.
Sture, diplomaten som var stationerad i Kongo tillsammans med Dag Hammarskjöld fram tills flygolyckan där Hammarskjöld omkom. Nyamko, med rötter i Kongo och Burundi som kom som flykting till Sverige som barn.
Det blev ett mycket speciellt möte, en middag där människan och humanismen stod i centrum. Minnet av den kvällen kommer jag bära med mig länge.
Nu skulle Sture börja blogga sa han. I april var det dags. Det blev ingen blogg. Sture Linnér är borta. Men på min blogg finns han nu i alla fall.
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
Lämna en kommentar