Sverigedemokraterna gör allt för att sprida illusionen att muslimer är ett hot mot det svenska samhället, nu senast i Aftobladet. Sverigedemokraterna vill så förtvivlat gärna spela rollen som antites till de svenska muslimerna, men muslimer är inte problemet.
Det går överhuvudtaget inte att tala om muslimer som en definierad grupp. Sverigedemokraternas enögda syn på muslimer bygger på missuppfattningen att religion är en egenskap – som hudfärg eller kön – snarare än ett självständigt ställningstagande som kan diskuteras, ifrågasättas och potentiellt förändras.
Sverigedemokraternas intellektuella haveri bygger också på missuppfattningen att muslimer är en folkgrupp, men så är inte fallet. Muslimer kan vara indier, indoneser, afrikaner, araber eller konverterade ursvenskar. De behöver inte ha något mera gemensamt än att de betecknar sitt religiösa ställningstagande och sina trossatser som ”muslimska”.
En muslim kan vara vit, svart, lesbisk (som den muslimska författaren Irshad Manji), feminist, konservativ, radikal, sekulär, from, rättrogen, socialistisk, liberal, jazzälskare, schackspelare, badmintonproffs eller doktor i teoretisk fysik.
Finns det då någonting med koppling till islam som det finna anledning att oroa sig över? Ja, det finns det. Det som kallas politisk islam, eller kortare, islamism. När religionens dogmer och religiösa skrifters rättesnören görs till politik och juridik, då är religionen politiserad. Det är då den kan bli farlig. Detta alldeles oavsett om religionen är islam, kristendom, judendom eller någon annan av de religioner som brukar betecknas som världsreligioner.
När en religion ur statens eller samhällets perspektiv betraktas som bättre eller överordnad (de) andra uppfattningar, då är inte kravet på det sekulära samhället uppfyllt.
Sverigedemokraternas desperata försök att formulera en antites till islam lyckas inte dölja det faktum att de ideologiskt går hand i hand med islamisterna.
Liksom islamisterna vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle byggd på religiös etik och värdegrund. I islamisternas fall bygger det på islam, i Sverigedemokraternas fall på kristendom. Båda ideologierna menar att tron ska ligga till grund för samhällets politiska spelregler. Sverigedemokraterna vill förbjuda samkönade äktenskap.
De vill neka samkönade par att adoptera barn. Kvinnan har en annan roll i samhället än mannen i Sverigedemokraternas värld, en religiöst grundad föreställning som finns inom kristendomen likväl som islam.
De mer högerextrema inom Sverigedemokraterna möter också de mer extrema islamisterna i en annan brännpunkt: Antisemitismen. Hatet mot judarna kommer som klarast till uttryck när nynazister vandrar i samma demonstrationståg som Mohamed Omars antisemitiska följeslagare.
Sverigedemokraternas och islamisternas motsats är istället den sekulära humanismen. I humanisternas sekulära samhälle är både kristna och muslimer välkomna. I ett sådant samhälle har de mänskliga rättigheterna och den mänskliga friheten alltid företräde framför religiösa dogmer eller kulturella traditioner. Ingen människa ska behöva underkasta sig andra människors uppfattning om Guds vilja, om valet inte är självständigt och fritt.
Sverigedemokraternas problem är att de längtar tillbaka till sina romantiskt färgade barndomsminnen. De längtar tillbaka till blomsterängen och till de röda husknutarna. De längtar tillbaka till en förvrängd bild av en sagovärld som de missuppfattar som Astrid Lindgrens. En värld där kvinnan stod i köket, där homosexualitet var en sjukdom, där andra världskriget just lagt sig, där inget internet och ingen globalisering existerade.
Det är jobbigt att bli vuxen och våga möta världen som den faktiskt är: global, kosmopolitisk, pluralistisk och mångkulturell. Om samexistens ska vara möjlig i en sådan värld krävs först och främst respekt för de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde.
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
6 kommentarer till Sverigedemokraterna och islamisterna går hand i hand
Hej, Christer S.! Två saker:
1. Har du läst Johanna Almers artikel i GP om ”avdöpning”? Vill du kommentera i så fall?
2. Jag är medlem i Missionskyrkan och vill gärna kalla mig kristen humanist. Vi i kyrka eller frikyrka behöver alldeles säkert ”korrektiv” i vad vi tänker, säger öch gör.
Ni i Humanisterna (lite ’exklusiva’ är ni väl – finns nog fler humanister än ni) gör säkert ett bra jobb och ger bra tankeställare.
Tycker du, att vi – i all ömsesidighet – skulle kunna fungera som korrektiv för era ’tankar, ord och gärningar?
Vänligen Pelle Erenmalm
Ingen mening att kommentera på denna sajt. sturmark är för fin för att svara vanligt folk.
Hat är ju en sådan sammanfogande känsla. Som vi har naturligt i kroppen genom social flockmentalitet och agression. Jag kan gå ihop med mina grannar och börja hata han på tredje våningen. Med våra gemensamma godtyckliga eller vadfansomhelst värdegrunder skapar vi en vi-känsla och alla som inte ingår i gruppen kan ses som inkräktare och hot mot gruppintegriteten.
Hatideologier är knappast nyanserade eller särskilt objektiva eller intresserade av att ställa obekväma frågor (som måste ställas) eller ens leka djävulens advokat för att utvecklas. Istället är dessa grupperingar präglade av en ideologisk fundamentalism och groupthink.
Man identifierar några ”huvudfiender” som man positionerar sig politiskt mot och en gemensam målsättning som ofta har att göra med makt,inflytande eller tillsförskansning av tolkningsföreträde som man på sikt kan utveckla till att skapa inflytande och makt.
För vissa så innebär det förverklingen av ideologiska förespeglingar, för andra blir gemenskapen eller att bara vara en ”nyttig idiot” det centrala. Dessa grupperingar är ofta uppbyggda i hierarkier. Med vissa nyckelpersoner i ledande positioner som inte alltid spelar med rena kort utåt eller inåt. Personlig vinning och sekterism kan lätt äventyra den uttalade målsättningen.
Nu har du väl ändå halkat lite snett, Sturmark?
Att vara muslim är inget ”personligt ställningstagande”. Du föds muslim. Ok, några få konverterar till islam.
men du kan ALDRIG ”gå ur” eller avsäga dig islam.
Gå ur svenska kyrkan t ex är inget problem…
”Sverigedemokraternas intellektuella haveri bygger också på missuppfattningen att muslimer är en folkgrupp,”
Du har fel i det, Christer.
SD försöker hela tiden föra fram invändningar mot det politiska etablissemangets behandlande av muslimer som vore de en folkgrupp, så det förhåller sig tvärtom. Medierna i likhet med politikerna förvrider, smutskasta och verkligen anstränger sig för att vantolka dem och leta fram möjliga, tänkbara suspekta undermeningar; i övrigt får de ingen plats i debatten.
Jag läste en artikel av dig på Newsmill idag, som framför de åsikter och jämförelser som sverigedemokraterna väldigt länge har försökt få gehör för – men de har avfärdas ( för exakt samma argument och jämförelser) med epiteten ”främlingsfientliga” och ”rasister”. Det är inte sant, vilket de flesta vet idag.
Hoppas du har större framgång att vinna etablissemangets välvilliga öra vad gäller din artikel i Newsmill om hotet mot yttrandefriheten och de bakomliggande, identifierade faktorerna.
Lycka, lycka till!
Islam och Islamism.Vad är egentligen skillnaden.Såvitt jag har kunnat förstå,är ju Islam en religion med politiska anspråk.Jag har svårt att tänka mig en helt oplitisk Islam
Lämna en kommentar