Svenska kyrkan och religionskritiken

I vår debattartikel på DN debatt nämner vi Elisabeth Gerle och hennes bok “Farlig förenkling”. Jag har skrivit om den tidigare här på bloggen så jag ska inte repetera detta, men den är ett exempel på graden av osaklighet som Svenska kyrkan tyvärr har ägnat sig åt en längre tid. Gerle leder ett forskningsprojekt inom kyrkan som går under beteckningen Religion och politik. På deras hemsida skriver de (fram tills igår):

Å andra sidan beskriver ny-ateismen, som ofta går hand i hand med det som brukar kallas ”scientism”, all religion som förtryck eller vidskepelse. Vetenskaplighet och objektivitet är honnörsord.

Det är förstås ren bluff. Humanisterna (som de av någon märklig anledning kallas “ny-ateisterna”. Särskilt ny är inte ateismen, och Humanister är inte alltid ateister) har aldrig beskrivit “all religion som förtryck eller vidskepelse”. Det blir en smula komiskt när kyrkans forskningsledare Elisabeth Gerle släpper en bok med titeln “Farlig förenkling” och sedan om och om igen gör just sådana “farliga förenklingar”.

Efter påpekade av detta har Svenska kyrkan ändrat texten på sin hemsida till

Å andra sidan beskriver ny-ateismen, som ofta går hand i hand med det som brukar kallas ”scientism”, ofta religion som förtryck eller vidskepelse. Vetenskaplighet och objektivitet är honnörsord.

På baksidan av Gerles bok står dock “Humanisterna ser religion som roten till allt ont”. Detta är förstås också ren bluff och blir en smula komiskt på baksidan av en bok med just titeln “Farlig förenkling”. Boken är fylld av faktafel och efter omfattande korrespondens med Svenska kyrkans forskningsenhet lades en erratalapp med korrigeringar in i boken.

Dock valde man bara att korrigera vissa av de påtalade faktafelen, och utelämnade medvetet andra.

Ett annat exempel är prästen Björn Kjellström som bloggar på Svenska kyrkans egen hemsida. han skriver bland annat om mig; “Återigen uppenbaras människoföraktet under det oljiga entreprenörsleendet!” (vilket han sedermera bad om ursäkt för, dock inte påståendet om människoförakt, bara det “oljiga entreprenörsleendet”), att jag “är en entreprenör i misstänkliggörande av andra människor och i att sprida fördomar om människor med en religiös övertygelse”.

Prästen Helle Klein som driver Svenska kyrkans tankesmedja “Seglora Smedja” går ännu längre och menar att jag lider av en personlighetsstörning: “grandios självbild”, förutom att hon tillskriver mig en rad påståenden och ståndpunkter som jag aldrig haft eller skrivit.

Prästen Annika Borg har mött liknande angrepp från flera av sina egna kollegor, när hon har lyft frågor om tex religiöst sanktionerat kvinnoförtryck.

Det är just detta agerande och detta sätt att delta i en viktig samhällsdebatt som vi vänder oss emot på DN Debatt idag. Jag hoppas att Svenska kyrkan blir lite mer noggrann med sin retorik och att deras kritik ska vara saklig. På sådana villkor deltar jag gärna i samtalet, annars är det meningslöst och underbyggd.

Dessutom hoppas jag som vi skriver på DN debatt att vi också kan samarbete kring de många värden vi delar. Men då måste debattklimatet ändras.