Bevara skolan från pseudovetenskaplig utbildningsvetenskap

Representanter för skolans värld efterlyser en lärarutbildning på vetenskaplig grund (DN Debatt 26/4). De menar att detta kräver att en särskild utbildningsvetenskaplig fakultet ska byggas upp. Detta kan ge sken av att vara en bra idé. Men det skolan behöver minst av allt är att ”utbildningsvetenskapen” ytterligare stärker sitt grepp och att lärarutbildningen isoleras från den övriga akademiska världen, skriver jag tillsammans med tre medförfattare i DN idag.

2 kommentarer till Bevara skolan från pseudovetenskaplig utbildningsvetenskap

  1. Pär Engström
    fredag 17 juni 2016, 18:40:37

    Hej Christer!

    Jag tycker du i denna och många andra sammanhang för fram intressanta, relativt välgrundade, argument. Vad gäller denna artikel, DN-debatt 26/4, som du är medförfattare till, tror jag dock att artikeln behöver en vidareutveckling.

    Utbildningsvetenskap är som det heter en ”social konstruktion” som bildades av ett antal aktörer under 1990-talet, bl.a. i syfte att stärka lärarnas professionella status. En tanke var att lärarna där skulle få en egen vetenskap att grunda sitt yrke i, såsom socionomerna fick ”Social arbete” och sjuksköterskorna fick ”Omvårdnadskunskap” som sina specifika yrkesvetenskapliga baser.

    Utbildningsvetenskap, såsom det nu är konstruerat, innehåller allehanda inriktningar och saknar en gemensam kunskapsbas. Lärarna och lärarstudenterna pratar fortfarande om pedagogik – kritikerna av skolforskning – benämner det som (svensk) pedagogisk forskning. Kunskapsackumulationen inom utbildningsvetenskap har varit vad jag kan se noll eftersom det inte finns an gemensam kunskapsbas att utgå ifrån.

    Så då är frågan vad som kan göras. Då jag själv är samhällsvetare, fil. doktor i sociologi, är jag relativt väl insatt i olika kunskapssyner inom akademins värld – men också om hur t.ex. sociologiämnet redan från start bestod av ett antal olika inriktningar, alltifrån metodologisk individualism till olika former av metodologisk kollektivism, som ställde olika frågor om vår sociala värld.
    Bl.a. kritisk realism och Giddens struktureringsteori har försökt att överbrygga denna konflikt, men menar jag har inte lyckats.

    Att placera ett antal sådana konfliktfyllda vetenskaper bredvid varandra och dessutom blanda in hjärnforskning och allehanda medicinska specialiteter må vara en bra tanke, men just nu ser jag inte riktigt hur det skulle kunna fungera i verkligheten.

    Lägg därtill att i t.ex. ämneslärarutbildningen ska studenterna också utveckla kunskaper om sitt ämnes vetenskapliga grund. Som ämnesansvarig för samhällskunskap (med bl.a. nationalekonomi, statsvetenskap, sociologi, juridik etc.) vid en av Sveriges ämneslärarutbildningar har jag en del erfarenheter om svårigheter att överbrygga vetenskapliga klyftor.

    Något drastiskt har jag på skämt föreslagit att nationalekonomi skulle ersätta såväl samhällskunskap som utbildningsvetenskap eftersom i dagens värld dominerar en ekonomisk syn på människan.

  2. Pär Engström
    söndag 19 juni 2016, 17:55:26

    Hej igen!

    Det tycks som om ni i DN-artikeln har sammanblandat utbildningsvetenskap med pedagogik – och då kan jag förstå de argument ni framför- men utbildningsvetenskap är inte detsamma som pedagogik.

    Ett sätt att definiera och få information om utbildningsvetenskap är att läsa Vetenskapsrådets hemsida. Där ingår utbildningsvetenskap som ett av åtta områden som Vetenskapsrådet finansierar.

    Det tycks som om pedagogikämnet har fått flest beviljade ansökningar från VR vad gäller utbildningsvetenskaplig forskning – t.ex. mellan åren 2005-2010 beviljades de 26% av alla forskningsmedel som VR beviljade till utbildningsvetenskap. Sociologi tilldelades under samma period 9%, psykologi 3%, statsvetenskap (kommer ej ihåg den exakta siffran), nationalekonomi ca. 2%. Naturvetenskap fick också några procent, liksom historia.

    I lärarutbildningen från 2001-2011 ingick AUO som lärarnas gemensamma kunskapsområde. 90 hp, inklusive 15 hp VFU, i AUO. Resten av VFU ingick i ämnen.

    Kritiken mot AUO var att den var för omfattande/bred, t.ex. jämfördes med Finlands motsvarighet. Och också att alla lärarstudenter – oavsett lärarkategori (förskollärare upp till gymnasielärare) samläste dessa AUO-kurser.

    AUO blev till den utbildningsvetenskapliga kärnan – som då fokuserade mer på klassrummet än vad AUO gjorde. I AUO ingick t.ex. hållbar utveckling vilket nu har tagits bort (men finns kvar som en liten del i ett sammansatt nationellt examensmål – sammanlagt finns det 23-24 nationella mål för respektive lärarexamen)

    Så dagens lärarstudenter får läsa om lärande och utveckling, ledarskap, sociala relationer och konflikthantering,läroplansteori, skolhistoria och skolans organisation, mänskliga rättigheter och FNs barnkonvention, betyg och bedömning samt utvärdering och kvalitetsutveckling.

    Huruvida utbildningen och den forskning den bygger på är ideologiserad är en intressant empirisk fråga. Så mycket är väl klart att betygsdebatten har varit het i Sverige under ca. 60 år. Och fortfarande lever väl ideologierna inom och genom denna debatt – inte minst under lärarutbildningstiden.

    Själva läraruppdraget är som bekant ett uppdrag som beslutas politiskt – huruvida pedagogisk forskning har påverkat detta uppdrag är i och för sig intressant. Än mer intressant är det om denna pedagogiska forskning har varit undermålig. Om så är fallet borde väl en bred utbildningsvetenskap vara ett bra botemedel mot denna undermålighet – eller hur?

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

Turing omslag

Alan Turing

Denna fantastiska biografi om Alan Turing finns nu äntligen på svenska. Läser om den med stort nöje. [Läs mer]

Senaste kommentarerna