Efter att ha funderat lite känner jag att jag vill skriva ett litet tillägg till min förra respons till Åke Bonnier. Detta av två skäl; dels för att förvissa mig om att inte bli missförstådd i mitt sista stycke, dels för att få försöka klara ut vad Åke faktiskt menar med sitt sista stycke. Allt för att undvika onödiga missförstånd oss emellan. Åke Bonnier skriver alltså:
Ett samhälle där det blir verkligt viktigt att älska Gud, medmänniskan och sig själv – i det samhället råder friheten att göra vad man vill för i det samhället vill man det goda.
Jag vill vara tydlig med att jag självklart menar att de intresseorganisationer och privatpersoner som tycker det är viktigt att älska Gud självklart ska kunna sprida det budskapet. Vad jag menar är att samhället som helhet inte ska sprida ett sådant budskap. Tex ska inte Skolverket, länsstyrelser, kommuner etc sprida ett sådant budskap. De ska vara helt livsåskådningsneutrala. Jag hoppas att Åke Bonnier delar min uppfattning på den punkten.
En sekulär livsåskådning som humanismen anser förstås att det inte är viktigt att föreställa sig ett gudsbegrepp och sedan älska det, men i ett samhälle var präglat av en sådan livsåskådning råder också friheten att göra vad man vill för i det samhället vill man det goda.
Jag hoppas att Åke och jag är överens om att samhället som helhet varken ska vilja det ena eller andra av dessa alternativ, utan istället möjliggöra för medborgare och intresseorganisationer att sprida sina läror fritt.
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
3 kommentarer till PS till Åke Bonnier
Anser du verkligen att Skolverket, länsstyrelser, kommuner etc förmedlar budskapet att det är viktigt att älska Gud?
Humanist Christer uttrycker åsikt….
”Vi menar att våra politiska makthavare snarast bör utreda möjligheten att kriminalisera mediumskap och därigenom i möjligaste mån skydda emotionellt eller existentiellt sköra människor från att i framtiden exploateras av den typ av samvetslösa bedragare som medier utgör. Det skriver jag i egenskap av chefredaktör för Sans magasin, tillsammans med Peter Illi, skribent för samma magasin.”
Att tro på en Gud kan väl ses som likvärdigt, skall det lika så ses som kriminellt?
Dom emotionellt eller existentiellt sköra människor som exponeras för sprit,tobak,
spel,överdrivna utseende ideal etc hur skall vi tillgodose deras skydd?
Usch.. va livet är farlig, vi kan ju faktiskt lida av våra upplevelse.
Livet är fortfarande ett mysterium, det blir varken bättre eller sämre.
Endast perspektivet förändras i rörelsen.
Med vänlig hälsning Evigheten
Livsåskådningsneutralitet är en utopi.
Även humanetiker har en livsåskådning.
Objektivitet finns bara i den utopiska tanken.
Vem skulle bestämma vad som är livsåskådningsneutralt ?
Lämna en kommentar