Svenska kyrkans moderna inkvisition mot prästen Annika Borg

Ett fascinerande skådespel spelas nu upp framför våra ögon, ett skådespel som med all önskvärd tydlighet visar att Svenska kyrkan är en krackelerande institution som faktiskt spelat ut sin roll. Bakgrunden är följande:

Annika Borg har tillsammans med Bengt Westerberg, Staffan Bergström, P C Jersild med flera, däribland jag själv, deltagit i den nu pågående debatten om religiöst och kulturellt motiverad omskärelse av barn. I denna debatt har hon tagit ställning för barnens rätt till integritet och att denna rätt ska gå före religiösa och kulturella sedvänjor.

Tillsammans med oss andra ovan nämnda debattörer, liksom Vårdförbundet och en majoritet av Sveriges läkare, anser hon att omskärelse bör tillåtas först när individen själv kan välja att göra ingreppet. Således knappast en kontroversiell uppfattning. Om detta skrev vi senast i Svenska Dagbladet.

Dessutom är Annika Borg medlem i Fri Tankesmedja, en tankesmedja vars programförklaring lyder:

”Fri Tanke Smedja vill främja upplysningens idéer, värna om individens fri- och rättigheter samt verka för sekulär etik och politik. Tankesmedjan är partipolitiskt obunden.”

och vidare;

”Varje person som medverkar i tankesmedjan representerar endast sig själv och sina egna ståndpunkter, men förenas av ett gemensamt intresse för de frågeställningar som tankesmedjans programförklaring väcker.”

Annika Borgs deltagande i debatten om omskärelse och hennes medverkan i denna tankesmedja har djupt upprört stiftsadjunkten för själavård och tidigare ärkebiskopskandidaten Anna Karin Hammar, centralt placerad i Svenska kyrkans innersta krets. Hon har i ett brev till Eva Brunne, biskop i Stockholms stift, skrivit följande:

är det förenligt med codex ethicus för präster och för präster i Stockholms stift att vara motståndare till religionsfrihet i allmänhet och till en sedvänja som utgör en viktig identitetskälla i judisk och islamsk tradition i synnerhet?”

Vidare skriver hon i samma brev:

”Är det förenligt med codex ethicus att vara med i en tankesmedja som verkar för sekulär etik om detta innebär att religionsfrihet inte erkänns som individens frihet och rättighet utan som underordnad den sekulära statens ramar?”

Låt oss börja med det första stycket. Notera att det är en fråga formulerad ungefär som frågan ”Har du slutat slå din fru?” En sådan fråga ställd till en människa som inte slår sin fru går det varken att svara ja eller nej på, eftersom att det ligger ett falskt påstående i själva frågan.

Anna Karin Hammar påstår med denna fråga helt fräckt att Annika Borg är ”motståndare till religionsfrihet i allmänhet”, trots att Borg så vitt jag vet aldrig har uttalat eller skrivit något som tyder på en sådan uppfattning.

Anna Karin Hammars agerande påminner mig om en händelse för några år sedan då hon deltog i ett av Humanisterna arrangerat seminarium på Pridefestivalen. (Hon hade alltså samröre med Humanisterna. Det kanske bör bli et ärende för domkapitlet?).

Seminariet videofilmades och lades ut på nätet. Några dagar senare skriver Hammar till en lång rad journalister och påstår att Humanisterna gick de främlingsfientligas ärenden, eftersom vi hade censurerat videoinspelningen och klippt bort en del av seminariet där Hammar talade väl om en muslimsk filosof som försvarade hbt-rättigheter.

Problemet var bara att kommentaren inte alls var bortklippt. Hammar hade bara slarvat i genomtittningen, vilket hon sedermera också tillstod. Och förmodligen ville hon väldigt gärna sprida illvilliga rykten om Humanisterna hos journalistkåren.

Ibland är det en fördel att ha koll på fakta innan man går till attack. Så också i detta fall.

Tillbaka till första citatet från hennes skrivelse till domkapitlet: Hammar tycks vidare anse att det är oförenligt med prästämbetet att stå på barnets sida och försvara barnets rätt till religionsfrihet. Menar hon på fullt allvar att den grundlagsstadgade åsiktsfriheten inte skulle gälla inom Svenska kyrkan? Det är i så fall en häpnadsväckande ståndpunkt.

För enkelhetens skull upprepar jag här det andra citatet från Hammars skrivelse till biskop Brunne:

”Är det förenligt med codex ethicus att vara med i en tankesmedja som verkar för sekulär etik om detta innebär att religionsfrihet inte erkänns som individens frihet och rättighet utan som underordnad den sekulära statens ramar?”

Anna Karin Hammar vill här inte bara inskränka Borgs åsiktsfrihet, utan också hennes grundlags­skyddade mötesfrihet, och detta i en tankesmedja som omfattar personer med judisk, kristen, muslimsk och sekulärhumanistisk livsåskådning.

Hammar är också kritisk till ett samhälle som vilar på en sekulär etik. Menar hon verkligen att alla samhällsmedborgare borde underordna sig en statligt sanktionerad kristen etik? Har hon missat att vi under de senaste decennierna har blivit ett livsåskådningsheterogent samhälle?

Slutligen antyder hon att religionsfriheten, det vill säga religioners uttryck och manifestationer, inte ska vara underordnade den sekulära statens ramar. Nu blir det riktigt skrämmande. Att människor får tro vad de vill finns det knappast någon vid sunda vätskor som ifrågasätter i Sverige.

Men menar Hammar verkligen att religioners uttryck inte ska begränsas av statens sekulära ramar? Ska t ex Jehovas vittnen ha rätt att förvägra sina barn blodtransfusioner i religionsfrihetens namn? Den samhällsvision som här lyser igenom mellan raderna i Hammars skrivelse känns mycket obehaglig. Hon tycks förespråka en teokrati, där olika livsåskådningar inte ska samverka på lika villkor och där staten inte är livsåskådningsneutral. Bevare oss från en sådan maktutövning á la Anna Karin Hammar.

Nåväl, vad gör då domkapitlet när denna skrivelse hamnar på deras bord? Jag ska villigt erkänna att det inte är särskilt ovanligt i ideella organisationer, inte heller hos Humanisterna, att det inkommer konstiga brev från diverse rättshaverister och vad jag möjligen i en generaliserande terminologi brukar kalla ”knasbollar”. Sådana brev inkommer då och då, och styrelsen eller motsvarande instans måste då förhålla sig till dem.

Vad gör man då när sådana brev inkommer? Man skriver något i stil med ”Tack för din skrivelse, vi bedömer att detta ska lämnas utan åtgärd, men sparar ditt brev för framtida referens” eller något liknande artigt.

Låt oss då se hur domkapitlet agerar när detta brev föreläggs dem; Den 18 januari i år sammanträder domkapitlet och beslutar att inhämta Annika Borgs yttrande i frågan! Detta är också uppmärksammat i Kyrkans Tidning.

Beslutet är faktiskt sensationellt. De avfärdar alltså inte Hammars brev med någon lämplig artig formulering, för att sedan lägga skrivelsen i arkivet för eventuell framtida forskning om Svenska kyrkans ideologiska maktapparat, nej de ber Annika Borg yttra sig över frågan! Först därefter anser de sig kunna fatta beslut.

All respekt för Annika Borg, men faktum är att hennes eventuella yttrande över detta ärende är fullständigt oväsentligt. Det finns inget hon kan säga som kan ha någon som helst relevans för ärendet. Av det enkla skälet att den grundlagsskyddade åsiktsfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten och mötesfriheten gäller även de som innehar prästämbetet. Det finns bara ett möjligt beslut för domkapitlet, och det är att lämna Anna Karin Hammars skrivelse helt utan avseende.

Att domkapitlet överhuvudtaget kan tänka i andra banor är mycket oroväckande. Kristendomens praktiserande av inkvisition borde vara passé, men här ska alltså domkapitlet utreda en prästs tankefrihet och åsiktsfrihet på uppdrag av en annan präst. En form av modern inkvisition alltså.

Svenska kyrkan krackelerar inifrån, och vi som står utanför kan inte göra annat än att titta på och skaka på huvudet.

47 people like this post.

12 kommentarer till Svenska kyrkans moderna inkvisition mot prästen Annika Borg

  1. Per Breimer
    lördag 28 januari 2012, 22:22:10

    Tack!
    Jag häpnar över att det med hänvisning till gamla urkunder och traditioner anses försvarbart att utsätta barn för övergrepp.
    Per

  2. åsa ekman
    söndag 29 januari 2012, 09:18:53

    Jag håller med! Finns några undantag bland prästerna dock. Olle Carlsson i Katarina kyrka är en så`n präst. Hammar var en dydanare. Varför tog du bort mitt inlägg på facebook Var det för flummigt? Svagt av en debattör. Stämde det inte med din uppfattning?

  3. Sture Larsson
    söndag 29 januari 2012, 16:27:35

    Det är dessvärre inget nytt inom svenska kyrkan det Annika Borg råkat ut för. Det är mycket lågt i tak för vissa åsikter. Även om åsiktsfriheten är grundlagsskyddad.

  4. Peter Herberger
    måndag 30 januari 2012, 21:19:34

    Det går knappt längre att läsa texten på den här bloggen p.g.a. den konstiga fonten. Går det inte att ha en font som är mer optimerad för webben?

  5. Hans Niklasson
    söndag 5 februari 2012, 09:23:46

    Svenska kyrkan är en organisation. Varför skulle en sådan inte kunna välja vilka de vill anställa eller ha som medlemmar? Nu handlar det i och för sig inte precis om någon av dessa kategorier utan någon slags mellangrej. Det Hammar vill ta bort kan ju närmast beskrivas som anställningsbarhet. Hursom helst så borde Svenska kyrkan få välja det själv, precis som humanisterna får välja vilka ni vill anställa eller ha som medlemmar. Det står dig naturligtvis fritt att ha åsikter om detta och också att torgföra dem men när du drar in grundlagen i det hela gör du dig bara löjlig. Det står naturligtvis Annika Borg fritt att tycka vad hon vill om omskärelse varpå det står Svenska kyrkan fritt att bestämma om man vill ha henne som prästvigd eller ens som medlem. Själv ser jag inget problem med att vara motståndare till omskärelse och präst men till skillnad från dig så stöder jag en kyrkas rätt att tycka så om de skulle vilja det.

  6. Anton
    onsdag 15 februari 2012, 23:25:09

    Jag förstår verkligen inte problemet. Det strider inte det minsta mot varken åsiktsfrihet, yttrandefrihet eller något liknande att bli utesluten ur en förening. Att vara präst inom Svenska Kyrkan är sannerligen ingen grundlagsskyddad rättighet, och när man prästvigs åläggs man att hålla en rad löften, dessa finns beskrivna i kyrkoordningen såväl som i Stockholms Stifts ovannämnda Codex Ethicus. Tycker ni, i överförd bemärkelse, på fullaste allvar att en person som ser det som sitt kall att missionera om Evangeliet och Jesu gudomlighet ska ha en aktiv och uppsatt roll inom Humanisterna?

    Slutligen, grundlagarna om åsiktsfrihet och yttrandefrihet reglerar bara hur staten får och inte får agera mot en person, inte föreningars agerande..

  7. Jan Torberntsson
    torsdag 15 mars 2012, 14:24:14

    Det bästa sättet att bemöta sådant man tycker är galet är att uttrycka hur man skulle vilja att det fungerade istället, dvs ange alternativ, och på olika sätt verka för att dessa alternativ vinner gehör hos andra.

    I enlighet med det får förstås Humanisterna agera så som de själva finner lämpligt, men jag tror att man skulle vinna mycket på att i mindre utsträckning agera MOT något och iställer bereda vägen FÖR det man själv tycker är bättre.

    I vissa fall kan det ju dock vara lite knepigt, eftersom det man ser som fel ofta framträder så tydligt, samtidigt som det inte alltid är så lätt att veta HUR man skall göra för att skapa det man vill se istället.

    Men om nu detta med hur prästen Borg blivit behandlad är ett problem, varför då inte skrida till handling genom att till exempel skapa en fond, eller något, och samla in pengar för att kunna genomdriva en kampanj för att öka motståndet mot omskärelse, så att barn i framtiden slipper utsättas för det på grund av gamla inrotade sedvänjor. Bara som ett exempel.

    Janne T.

  8. Lennart W
    tisdag 20 mars 2012, 10:47:11

    Jan T: ”jag tror att man skulle vinna mycket på att i mindre utsträckning agera MOT något och iställer bereda vägen FÖR det man själv tycker är bättre”

    Lycka till. Med EXAKT den sortens formuleringar har jag lyckats bli persona non grata på Humanistbloggen.

    Ang. omskärelser är det givetvis bäst av en massa skäl, inte minst relativt närhistoriska, om man istället för lagstiftning kunde använda argument för att få judarna själva att omvärdera denna tradition.

  9. En annan Christer
    fredag 22 juni 2012, 00:04:03

    Är det förenligt med prästlöftena, att såsom Anna Karin Hammar gör, gå emot Paulus och Nya Testamentet i den här frågan? Paulus är ju mycket kritiskt, ja rent fientlig till omskärelsen. Ett av angreppen lyder: ”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen” (Fil 3:2).

    Det är alltså inte Annika Borg, som har övergivit den kristna tron! Som kristen präst måste hon väl ha rätt att tro på Nya Testamentet!

Andra bloggar som länkar till denna sida:

  1. Stiftanstiftade anklagelsakter « No size fits all
  2. Att skriva ett avskedsbrev | wester.me
  3. Jehovas vittnen dömda att betala 28 miljoner dollar i pedofilskadestånd | wester.me

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

Plato

Plato and the Googleplex

Rebecca Goldstein nya bok om Platons filosofi och vad Platon skulle anse om dagens samhälle och frågeställningar är en fantastisk och inspirerande läsning. Goldstein är en av mina absoluta favoriter, ... [Läs mer]

Senaste kommentarerna