Ska lagar inte gälla lika för alla?

FF_182_atheism1_f En livsåskådning kan beskrivas som de mer eller mindre systematiserade svar som kan ges på grundläggande frågor om verklighetens natur, livets mening och grunden för vårt moraliska handlande. En livsåskådning kan vila på religiös eller sekulär grund. En viktig komponent är människosynen och våra etiska uppfattningar, det som brukar kallas värdegrunden. För Sveriges del finns den kodifierad i grundlagen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Den svenska staten delar årligen ut ca 50 miljoner kronor i statsbidrag till olika livs­åskådnings­organisationer. Under 2008 fick till exempel Pingströrelsen 6,5 miljoner kronor, Evangeliska frikyrkan 2,5 miljoner och Romersk-katolska kyrkan 4,5 miljoner. Sveriges muslimska förbund fick tillsammans med andra muslimska församlingar cirka 5 miljoner kronor. Bland bidrags­mottagarna finns också judiska och buddhistiska församlingar.

En förutsättning för statsbidrag är att organisationen ”bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, är stabilt och har egen livskraft.” Det finns skäl att ifrågasätta om nuvarande bidragsmottagare till alla delar verkligen uppfyller kravet på att stärka samhällets grundläggande värderingar, där det bland annat ingår att verka för jämställdhet och motverka diskriminering med avseende på till exempel sexuell läggning. Detta problem påtalas också i den kritiska rapporten ”Samfunden och bidragen” från 2006[1].

När staten väljer att finansiera livsåskådningsorganisationer bör staten självklart tillämpa likvärdighetsprincipen. Den innebär alla medborgares rätt till likvärdig behandling av staten. I detta fall betyder det att alla livsåskådningsorganisationer som uppfyller grundläggande krav på medlemsantal, verksamhet och organisation skall ha rätt till del av statens budget för denna verksamhet.

Likvärdighetsprincipen tillämpas dock inte idag. En sekulär livsåskådning diskrimineras utan sakliga skäl, trots att den delas av en majoritet av Sveriges befolkning. I december 2006 beslöt regeringen att den största livsåskådningsorganisation som företräder en sekulär livsåskådning i Sverige, förbundet Humanisterna med idag närmare 6000 medlemmar, inte skall vara berättigat till bidrag.

Det är inte värdigt en sekulär stat. Antingen bör nuvarande lagstiftning omtolkas, eller så bör den anpassas till det moderna Sveriges livsåskådningsprofil.

I Norge är ordningen en annan. Där utgår statsbidrag till de norska Humanisterna (Human-Etisk Forbund) på samma villkor som för andra norska livsåskådningssamfund. Samma sak gäller till exempel i Belgien och Holland.

Humanisterna företräder den sekulära humanismen, en livsåskådning utan inslag av gudstro. Humanisterna betonar i stället människans egna moraliska ansvar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, ickediskriminering och förnuftets förmåga att söka kunskap och skapa en bättre värld. Humanismen som livsåskådning har sina rötter i den filosofiska upplysnings­traditionen och uppfattar det som händer i världen som orsakade av naturliga händelser eller mänskliga handlingar och val. Det bör noteras att bidrag från staten till livsåskådningssamfund inte förutsätter en gudstro. Buddhisterna är idag bidragsberättigade, men har ingen gudstro.

I likhet med de religiösa organisationerna har Humanisterna en utåtriktad verksamhet. För den växande skara svenskar som inte tillhör någon religiös församling tillhandahåller Humanisterna officianter vid begravningar, borgerliga vigslar och sekulära barnvälkomnanden. Som alternativ till kyrkans konfirmationsläger arrangeras sekulära sommarläger för ungdomar där de får diskutera existentiella frågor, etik och mänskliga rättigheter.

Humanisterna erbjuder också kursverksamhet, social samvaro, filosofisk kontemplation och själslig utveckling för dem som önskar. Som organisation betjänar Humanisterna medborgare med sekulär livsåskådning på ett ur statens synvinkel motsvarande sätt som andra livsåskådningssamfund.

Förbundet Humanisterna är ett av Sveriges snabbast växande livsåskådningsförbund med lokalföreningar över hela landet. Humanisterna har hittills i år haft en medlemstillväxt på över 25 %. Idag finns också ett aktivt ungdomsförbund, Unga Humanister, med verksamhet runt om i landet.

Statsbidrag till livsåskådningssamfund kräver som nämnts ingen gudstro. På vilka grunder väljer i så fall den svenska regeringen att diskriminera den sekulära livsåskådning som omfattar så många svenskar?

I en skriftlig fråga från handelsminister Ewa Björling (då riksdagsledamot) till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth undrar Björling om kulturministern avser att se över reglerna så att likvärdighetsprincipen tillämpas. Ministern svarar:

”Ewa Björling gör jämförelsen med Sveriges Buddhistiska samarbetsråd, som beviljats rätt till statligt stöd, och menar att buddhistisk livsåskådning inte bygger på någon gudstro. Skillnaderna är dock markanta, dels betraktas buddhismen som en av de stora världsreligionerna med ca 500 miljoner anhängare runt om i världen, dels innehåller buddhismen en transcendental dimension, något som Förbundet Humanisterna tar avstånd ifrån.”

I detta stycke klarläggs tre faktafel:

1 Den svenska lagstiftningen för statsbidrag bygger på antalet medlemmar i den svenska organisationen, inte på en bedömning av den internationella livsåskådningsfördelningen. Humanisterna har många gånger fler medlemmar än Sveriges Buddhistiska samarbetsråd.

2 Humanisterna representerar människor med sekulär livssyn, till exempel ateister, agnostiker eller de som ser gudsfrågan som irrelevant eller meningslös. Det innebär ca 750 miljoner människor i världen, betydligt fler än Buddhisterna[2]. Så även om det internationella läget vore relevant, så äger argumentet ingen tillämplighet.

3 Humanisternas tar inte avstånd från en transcendental dimension. Gränsöverskridande upplevelser förutsätter inte gudstro. Också inför naturens skönhet eller som lyssnare till musik kan man uppleva en sådan dimension.

De missuppfattningar om faktiska omständigheter som framträder i kulturdepartementets svar från 2006 får inte tillåtas ha sådana allvarliga och diskriminerande konsekvenser som det har idag. Humanismen engagerar idag betydligt fler personer än då regeringen fattade sitt beslut. Det rimliga är att regeringen korrigerar sin uppfattning i ljuset av de nya kunskaper och förutsättningar som nu är aktuella.

Att tala om vikten av tolerans mot olika livsåskådningar, och samtidigt så tydligt diskri­minera den upplysningsfilosofiska och sekulära humanismen är inte värdigt en sekulär stat.

Christer Sturmark, ordförande Humanisterna


[1] Sören Ekström, Göran Gunner, Kjell Åke Modéer, Thorleif Pettersson, Annette Tegnemo (Proprius 2006).

[2] Se tex Dennett i The future of atheism 2008

Discount
Order Windows 7 Ultimate
Buy Windows 7 Ultimate
Sale Windows 7 Ultimate

Discount Adobe Creative Suite 6 Master Collection
Discount Adobe Creative Suite 6 Master Collection
Buy Microsoft Office 2010 Professional Plus
Cheap Microsoft Office 2010 Professional Plus
Microsoft Office 2010 Professional Plus

2 kommentarer till Ska lagar inte gälla lika för alla?

  1. måndag 19 oktober 2009, 18:30:30

    Ska lagar inte gälla lika för alla?

    Förmodar att du fått svaret på Newsmilll…

Andra bloggar som länkar till denna sida:

  1. Sett och hört « Faktum

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

What

What is real?

What is real är en fantastiskt intressant bok som går igenom kontroverserna kring hur kvantfysiken ska tolkas filosofiskt. Under hela 1900-talet har olika tolkningsmodeller konkurrerat med varandra, och gör än ... [Läs mer]

Senaste kommentarerna