Prästernas svartvita bild av verkligheten

Göteborgsprästen Sara Blom och två andra präster skriver en debattartikel i Göteborgsposten om Humanisternas kampanj. Det förvånar mig att representanter för den humanistinfluerade Svenska kyrkan känner ett behov av att måla upp en nidbild av Humanisterna och tala så nedlåtande om oss, istället för att göra oss sällskap.

De väljer att förlöjliga människor med en icke-religiös livsåskådning. I sin artikel skriver de bland annat: ”Medan vi tror på någon, tror Humanisterna på inget.” Människor som inte tror på just deras gudsväsen framställs som ”troende på inget”. Det är en otäck nidbild av icke-religiösa och prästerna vet förstås att de har fel.

Vi tror inte på prästernas gud, men på mycket annat: Vi tror på mänskliga rättigheter, kärlek och mänsklig frihet. Vi tror på människans förmåga att själv ta ansvar för sin moral, utan religiöst föreskrivna regler som ändå tolkas av prästerskapet som de passar dem, deras plats och deras tid.

Vi humanister tror på människan och mänsklighetens förmåga att använda förnuft, vetenskap och medicinsk forskning för att bygga en fredligare och hälsosammare värld. Vi tror på jämställdhet och sekulär mångkulturalism på individens, inte kollektivets villkor.

Detta kallar de tre prästerna för att ”tro på ingenting”. Så begränsat och okänsligt.

De anmärker vidare på att Humanisternas påtalar att det i Svenska kyrkan finns många icke-religiösa medlemmar. Prästerna skriver: ”Vi ser människor som myndiga att själva bedöma sin tro eller sin syn på kyrkan och därigenom själva få avgöra om de vill vara medlemmar eller inte”.

Hur kommer det sig då att Svenska kyrkan inte tillämpar den principen i sin medlemsrekrytering? Idag ansluts spädbarn och räknas som medlemmar ända tills de självmant väljer att lämna. Jag har svårt att tro att de tre prästerna ser spädbarn som myndiga att själva bedöma sin tro.

Till min glädje avslutar prästerna ändå sin debattartikel i en annan ton. De skriver: ”Vi vill gärna, tillsammans med kristna, judar, muslimer, ateister och andra verka för ett samhälle präglat av en öppenhet och en önskan att […] förstå varandra, se styrkor och godhet – inte endast brister – hos varandra.”

I linje med Humanisternas strävan alltså. Då bör kanske prästerna börja städa i sina egen trostradition. Det webbtest som Humanisterna lanserat på www.gudfinnsnoginte.se tecknar en möjlig bild av skillnaden mellan sekulärt och religiöst. Det beskriver långt ifrån alla religiösa, men tillräckligt många för att inte bara Humanister, utan också de tre prästerna bör känna oro.