Om ordet "extrem"

Några har hört av sig och reagerat på att jag kallar Svenska kyrkan för ”extrem”. Som framgår av sammanhanget i artikeln så använder jag inte ordet ”extrem” i någon negativ bemärkelse. Jag använder det i sin ursprungliga statistiska betydelse. Enklast kan det förklaras så här:

Tänk dig en skala från vänster till höger. Längst till vänster finns de mest teologiskt fundamentalistiska och värdemässigt ultrakonservativa. Längst till höger på skalan finns de mest teologisk liberala och värdemässigt sekulära och progressiva. Placera sedan in världens alla kristna kyrkor på denna skala. Fram träder någon form av fördelningskurva. I båda ändarna finns extremvärden och någonstans på skalan ligger medelvärdet. Den Svenska kyrkan hamnar bland extremvärdena till höger på skalan. Den är således inte representativ för kristenheten.

Givetvis tycker jag det är mycket bra att kyrkan hamnar där på skalan istället för någon annans . Den tycker att samkönade äktenskap är (nästan) ok. Den tycker att kvinnor ska ha samma status som män och dess präster (med några få undantag) anser att deras ämbete ska vara öppet för kvinnor. Egentligen skulle svenska kyrkans lära lika gärna kunna vara skriven av John Lennon och Yoko Ono: Peace, Love, Understanding, Rock´n Roll. Ok, det sprack på Rock´n Roll. Svenska kyrkan är alltför tråkig.

Men bortsett från det så ligger dess lära inte långt ifrån John Lennon och den sekulära humanismen. Men glöm inte att det var Lennon som skrev:

Imagine there’s no Heaven
It’s easy if you try
No hell below us Above us only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

Man kan fråga sig varför den svenska kyrkan ens kallar sig kristen. Om en präst inte tror på Jesu uppståndelse, så är han eller hon inte Kristen I egentlig mening. Det blir en slags förskjutning av begreppsapparaten som vi sällan accepterar i andra språkliga sammanhang.

Om din kompis berättar att hon är vegetarian för hon gillar djur och sen gärna käkar en entrecote till middag så har du nog anledning att be henne överväga att kalla sig vegetarian.

Jag är mycket glad över den väg som den svenska kyrkan har slagit in på, jämfört med resten av världens kyrkor. Men jag skulle önska att den svenska kyrkan inte försökte låtsas som att den är representativ för kristenheten i världen, utan stället gjorde gemensam sak med Humanisterna i kritiken mot den typiska kristendomen. Jag inser att det bär emot att kritisera sina trosbröder och -systar, men att tiga om kristendomens negativa människosyn i en stor del av världen är inget alternativ.

Istället för att kritisera Humanisterna för att ”bara tala om religionernas avarter” borde vi gemensamt kritisera dessa negativa konsekvenser.

3 kommentarer till Om ordet ”extrem”

  1. onsdag 15 juli 2009, 17:36:07

    Jag har faktisktg hört just den sången sjungas i kyrka vid en skolavslutning, vilket jag tyckte var lite underligt. Inte minst som att en präst deltog i ceremonin och kommenterade sången bara med idel lovord om Lennon.

  2. onsdag 15 juli 2009, 17:37:29

    (Trevligt att kommentarsfunktionen verkar funka på den här bloggen. Det gjorde den såvitt jag kunnat utröna inte på den gamla.)

  3. Lars Torstensson
    torsdag 16 juli 2009, 01:28:49

    KYRKAN BEDRIVER EN MÅTTLÖS IDEALISERING AV jESUS, EN FARLIG FÖREBILD I INTOLERANS

    Det är klart att Svenska kyrkan har förändrat sig mycket till det bättre på senare år. Läran är inte alls så omänsklig och bigott som den var när jag konfirmerades, vilket var rätt länge sen.

    Men fortfarande är det religiösa förmynderiet starkt, d v s kyrkans benägenhet att påtvinga icke religiösa sin lära. T ex genom public service-TV eller religiösa friskolor. Stark är även benägenheten att tillskansa sig förmåner.

    Stötande är vidare kyrkans måttlösa idealisering av Jesus. Han framställs i dess förkunnelse som en ljusgestalt, ett moraliskt geni.

    Men läser man Nya Testamentet så möter man där i stället en småelak, lynnig och hämndlysten person, inte alls särskilt kärleksfull. Han kräver allas underkastelse under en maktfullkomlig gud, och han hotar oliktänkande med helvetet. Därigenom blir han en farlig förebild i intolerans.

    Och prästerna underblåser alltså hans intolerans genom att låta förstå att allt som Jesus gör är OK.

    Det är både ansvarslöst och inhumant!

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

What

What is real?

What is real är en fantastiskt intressant bok som går igenom kontroverserna kring hur kvantfysiken ska tolkas filosofiskt. Under hela 1900-talet har olika tolkningsmodeller konkurrerat med varandra, och gör än ... [Läs mer]

Senaste kommentarerna