Ulf Bjereld och samvetsklausulen
Ulf Bjereld skriver om min medverkan i SVT Debatt den 29 oktober på sin blogg. Programmet kan ses i sin helhet här. Han gör flera märkliga påståenden om mig: Han säger att jag “alltid är så tvärsäker”. Jag undrar på vilket sätt han menar att jag var mer tvärsäker än min meningsmotståndare i programmet, den kristna läkaren Patrick Vigren? Han säger att jag tog upp “extrema exempel”. På vilket sätt är det extremt att en vegetarian av djurrättslig övertygelse inte vill arbeta med att laga mat bestående av kött?
Bjereld skriver vidare om omskärelse, med anledning av att jag anser att vården inte ska omskära pojkar av icke-medicinska skäl. Bjereld skriver;
“Sturmarks argument att pojken ”inte bett om att få bli omskuren” är djupt problematiskt. Läkare utför mängder av ingrepp på barn som ”inte bett om det”, allt från livsräddande hjärtoperationer till enklare saker som t ex sammanvuxna tår. Här är det således inte barnets vilja som kan stå i centrum, utan snarare vad läkaren eller föräldrarna tror att barnet skulle vilja eller vad de menar är moraliskt rätt i någon absolut mening.”
Analogin är förstås fullständigt ohållbar, och det förvånar att den analytiskt skolade Bjereld inte ser det. En livräddande hjärtoperation genomförs inte på grund av religiösa rituella övertygelser. Hjärtoperationer genomförs just för att de är livräddande. Eller menar Bjereld att hjärtoperationer också ska genomföras på beställning av religiösa skäl?
Bjereld skriver vidare:
”I vår Twitter-växling frågar Christer Sturmark mig om huruvida en religiös sekt i Värmland vill låta skära öronsnibbarna av sina barn, ska de få göra det då? (angående Sturmarks förkärlek för extrema exempel). Här är svaret enkelt – svensk lag gäller och en sådan operation vore olaglig.”
Min fråga blir då: På vilket sätt är exemplet med omskärelse mindre extremt än exemplet med öronsnibbarna? Våra öronsnibbar klarar vi oss ganska bra utan, och de fyller ingen medicinsk funktion. Bjereld duckar för frågeställningen genom att säga “svensk lag gäller” men min fråga är ju: Varför tillåts omskärelse enligt svensk lag, med inte öronsnibb-ritualen? Exemplen är helt jämförbara.
Bjereld skriver också:
Skall läkare ha rätt att vägra utföra aktiv dödshjälp även om patienten vill och staten tillåter? Ja, där tycker jag att läkaren skall ha rätt att vägra. Skall en läkare ha rätt att vägra delta med att sammanställa gift som skall användas vid avrättningar i länder som fortfarande har kvar dödsstraffet? Ja, utan tvekan.
Bjerleds tvärsäkerhet förvånar. Jag säger som René Descartes: Dubium sapientiae initium – Tvivel är början på visdom.
Följ Med Mig!
Mitt nyhetsbrev
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
Under läslampan just nu
Livets kod
För första gången i mänsklighetens historia kan vi nu gå in i våra gener och ändra i deras sammansättning. För sin upptäckt av gensaxen CRISPR belönades biokemiforskaren Jennifer Doudna med ... [Läs mer]Kategorier
Taggar
Ateism Barnatro Dawkins Den gyllene grenen Fredspriset Göran Hägglund Helle Klein Hitchens Humanism Humanisterna Julen Kristdemokraterna Kyrkans tidning Marcus Birro Nyateism Omskärelse Pseudovetenskap Religionsfrihet Religionskritik Sans Sara Lindh Seglora Smedja Sekulärt samhälle Språk Svenska kyrkan Sydsvenskan Vetenskap WeiderudNätverk
Senaste kommentarerna
- Hej Christer Efter alla mejlkontakter och möte i Kalmar Dag
- Den mannen har uppenbara problem med sin
- Det är väldigt mycket som är bra i boken.
- Hej igen Christer Du kan ju inte sålla mina inlägg
- Gudskelov är det bara en komma sex procent (1,6)
7 kommentarer till Ulf Bjereld och samvetsklausulen
tvärbra!
Hade möjligen underlättat diskussionen om du svarat direkt på min blogg. 🙂 Min replik till dig går nu att läsa som kommentar nummer sex här: http://ulfbjereld.blogspot.com/2010/10/om-abort-lakares-samvetsfrihet-och.html
Ulf Bjerelds åsikt om omskärelse är endast ett gammalt ondsint eko från en svunnen tid att religiösa vanföreställningar ska diktera villkoren hur andra ska tolka även sin egen specialitet och i det här fallet den medicinska.
Visserligen konstaterar Bjereld helt medicinskt korrekt följande: Läkare utför mängder av ingrepp på barn som ”inte bett om det”, allt från livsräddande hjärtoperationer till enklare saker som t ex sammanvuxna tår.
Däremot glömmer han flagrant bort en allmän etisk princip att alla medicinska ingrepp ska ha medicinsk indikation, dvs det ska vara medicinskt motiverat på det sätt att nyttan och fördelarna av ingrepp/behandling måste vägas mot riskerna för komplikation eller nackdelarna. Denna avvägning utgår exklusivt från den individ som ingreppet avser. Det kan finnas medicinska indikationer för omskärelse som exempelvis phimosis (förhudsförträngning). Ingreppets ”förmånstagare” i den medicinska meningen måste vara patienten själv, dvs föräldrarnas intresse är absolut inte tillräckligt. Vi tillämpar denna regel väldigt strikt i det stora hela.
Det allvarliga i detta sammanhang är att omskärelse är en regelrätt amputation av en anatomiskt normal och fysiologiskt funktionell del av kroppen…för att tillfredställa föräldrarnas religiösa fåfänga. Metaforiskt kan man ju mena att föräldrarna har teologiskt phimosis runt huvudet men vi brukar aldrig någonsin åtgärda medicinskt någon annan individ inom vården för problematik eller fixidé som finns hos föräldrar, släktingar eller vänner. Det är helt oacceptabelt i alla andra sammanhang.
Däremot kan man hävda att en ung vuxen kan lida av att inte blivit omskuren och då finns det åtminstone en psykologisk indikation att utföra ingreppet om personen bestämt vill det och då är det samma sak som inom kosmetisk kirurgi, dvs en ren skönhetsoperation för att tillfredställa vederbörandes egen religiös fåfänga. Vi kan inte heller acceptera att små barn som inte förstå vidden av ett kirurgiskt ingrepp skulle skönhetsopereras bara för att föräldrarna vill.
Slutsats: Alla ingrepp som görs av läkare måste har en medicinsk indikation som utgår från patientens eget intresse och behov.
Det är värt att fundera över att en italiensk läkare blev dömd till 15,5 års fängelse för att man visserligen opererade sjuka patienter men utan medicinskt behov, dvs det saknades medicinsk indikation för operationerna. Det är ett mycket allvarligt brott!
Omskärelse är en precis lika obehörig operation om det saknas specifik medicinsk indikation. Föräldrarnas vånda hör absolut inte dit. Vi ska helt enkelt inte tillåta ”teologiska operationer” av någon sort.
Min ”tvärsäkerhet” bygger på att jag är konsekvent. Därtill har jag professionella kunskaper kring medicinska indikationer, beslutsfattande och etik som grund för min uppfattning. Dessutom har jag under många år intresserat mig för läkares agerande under 1800 och 1900-talen, när medicinsk etik har ställts mot politiska ideologiska övertygelser i samhället. Ang kollegan Nilsson-Bågenholm och läkarförbundet får man nog konstatera att de inte har en konsekvent linje. Dels skiljer sig uppfattningar mellan styrelsens ledamöter, dels hoppar man mellan principiella och specifika nivåer. Även läkare kan naturligtivs vara olika mycket konsekventa.
Vill börja med att tacka för debatten, hoppas att mina små retoriska svingar uppfattas som en del av ”SVT Debatt”formatet mer än som personliga angrepp.
Du lyfter här – precis som i ”eftersnack” – exemplet med kocken och att jag skulle vara inkonsekvent.
Detta är helt fel och det är just jag som är konsekvent. Jag tycker inte att en kock skall tvingas tilllaga kött om man tycker det är moraliskt fel även om man som medborgare har rätt att äta kött. En kock kan välja att arbeta på – eller för den delen själv starta – en restaurang som inte tillagar kött. Däremot skall inte kocken få tillaga mat som är farlig för kunden och därför har vi t ex hygienregler för restauranger.
Exemplet – får jag erkänna även om det missgynnar mitt resonemang ovan men det var ju inte jag som hittade på det – haltar ju på ett sätt: kocken är inte anställd av det offentliga. ’
För mig – bl a utifrån de historiska exemplen och för att jag vill hålla medicinen ”ren” från statliga politiska ambitioner – stärker det dock bara uppfattningen att vad gäller läkares beslut kan bara medicinsk tydligt motiverade åtgärder avkrävas läkaren. Vad gäller medicinskt motiverade åtgärder kan också finnas tolkningsuytrymme och man kan som patient då inte kräva att få en viss operation utförd av en specifik läkare utan får då begära second opinion. Jag kan för mitt liv inte förstå varför åtgärder som inte har en tydlig medicinskt indikation skall ha en särställning.
Andra bloggar som länkar till denna sida:
Lämna en kommentar