Religion hanteras bäst på historielektionerna

Idag 10 mars publicerar vi vår slutreplik i debatten om kristendomen i skolan i Svenska Dagbladet. Texten publiceras även här på min blogg:

Den 28 februari skrev vi: ”Självklart intar kristendomen en särställning i den svenska kulturhistorien”. Detta gäller också vår politiska historia: Varför gav sig Sverige in i det Trettioåriga kriget? Var det ett preventivkrig för att skydda Östersjöbesittningarna? Var det för att undsätta protestantiska furstar i Tyskland? Var det för att infria en hetlevrad kungs stormaktsdrömmar? Ett försök att besvara frågan torde räcka över flera historielektioner. Ty naturligtvis är kunskap om religionens inflytande nödvändig för att förstå vår historia.

Om man däremot pläderar för undervisning i ”kristna värderingar” blir det mer komplicerat. Att ”kristna värderingar” i skiftande skepnad har påverkat och påverkar vår kultur är förvisso sant, men det har sannerligen inte alltid varit av godo. Värderingarna har dessutom skiftat; också kristendomen har en historia. Flera av de värderingar som Björklund räknar som kristna existerade långt före kristendomen.

Det är ett sociologiskt faktum att Sverige intar en särställning som sekulär nation. Svenskars syn på aborter, äktenskap, fosterdiagnostik eller homosexualitet, ligger nära den sekulära humanistiska etiken, där man inte hänvisar till någon gudomlig kraft eller heliga skrifter. Att Birgit Sawyer tolkar detta påstående som nationalistiskt är obegripligt.

Förbundet Humanisterna arbetar för mänskliga rättigheter där religionsfriheten också friheten från religion intar en central plats. Den rätten kan bara garanteras i ett sekulärt samhälle där religion och politik inte blandas ihop.

Björklund gör en olycklig sammanblandning mellan kristendomen som ideologi och som sociologiskt/historiskt fenomen. Detta kan enklast förstås med hjälp av en analogi:

1900-talets svenska samhällsutveckling präglades starkt av socialdemokratin. Med Björklunds logik bör vi i skolundervisningen lägga mycket större vikt vid den socialistiska ideologin än vid den liberala eller konservativa. Antagligen tycker inte Jan Björklund att det är en bra idé. Att däremot socialdemokratins historiska roll ges mer tid än högerns i undervisningen är en självklarhet.

Flera av debattörerna – inte minst Claphamsinstitutets kreationister – gör sig också skyldiga till det klassiska naturalistiska felslutet. Vi kan aldrig gå från ett är till ett bör. Om kristna värderingar – vilka de nu är – har påverkat vårt samhälle, betyder det inte att de i fortsättningen bör göra det. Undervisningen om religionens betydelse hör därför bäst hemma i ett utvidgat historieämne.

Christer Sturmark, förbundsordförande Humanisterna
P C Jersild, styrelseledamot Humanisterna, författare
Morgan Johansson, styrelseledamot Humanisterna, riksdagsledamot (s)
Olle Häggström, styrelseledamot Humanisterna, professor i matematisk statistik

7 kommentarer till Religion hanteras bäst på historielektionerna

  1. onsdag 10 mars 2010, 20:07:38

    JA FÖR HISTORIA!
    Christer Sturmark skrev:
    > ”Svenskars syn på aborter, äktenskap, fosterdiagnostik eller homosexualitet, ligger nära den sekulära humanistiska etiken, där man inte hänvisar till någon gudomlig kraft eller heliga skrifter.”

    I kontrasten mellan sekulär etik och *biblisk* kristen etik syns tydligare vad som skiljer de båda etiska systemen åt, nämligen världsbilden. Den bibliskt grundade etiken baserar sig på ansvar inför en skapare, som har med begripliga ord uttalat sin skaparavsikt rörande alla de frågor du tar upp, t.ex. (aborter) ”föröka er, uppfyll hela jorden” (överbefolkning anses alltså inte vara det stora problemet), och med äktenskap avsågs specifikt en man och en kvinna (oavsett senare seder och bruk). Och t.ex. homosexualitet står i logisk rak motsats till skaparens uttryckliga intentioner, förutom att det även sägs rakt ut i Bibelns texter, och så vidare.

    Nu står alltså två världsbilder mot varandra, med sina religiösa implikationer baserade på människors frågor (och framförallt svar) om varifrån, varför och varthän. De frågor du tar upp är alltså i grunden religiösa. Alltså även om man sätter en klisterlapp” sekulär etik” på dem.

    För övrigt anser jag att artikelrubriken ”Religion hanteras bäst på historielektionerna” är synnerligen passande och helt i linje med ett bibliskt sätt att närma sig frågorna. Bibelns anspråk är ju att verkligen vara historisk, och om inte då kan dess budskap faktiskt kvitta. Dvs om Bibelns bara innehåller fantasi och överkomplicerad symbolik så angår oss inte Bibelns budskap (symbolik använder vi dock alla vid kommunikation av komplexa idéer och samband).

    Gamla testamentets judar och även de första kristnas tillämpning av och bevarande av tro och trohet till sin Gud baserade sig på att Gud varit verksam i historien*, och därför skulle fäderna berätta för sina barn och barnbarn om de väldiga gärningar som Gud HAR gjort* (dvs., detta återberättades som verklig och kontrollerbar* historia).

    Skapelseberättelsen, eller Bibelns första 11 kapitel, blir då (med sina historiska anspråk) i praktiken helt avgörande för om människan verkligen har en särskild ställning och ett särskilt ansvar (dvs., är pliktig att svara ) inför Gud. Bibeln nedvärderar inte människan, den säger istället, redan från början, att hon av sin skapare gavs den högsta och viktigaste ställning – att råda över skapelsen (med tillgång till de kunskaper detta förutsatte…) samt avspegla Guds eget innersta väsens natur (”avbild” = hebreiskt idiom för just detta).

    Följaktligen kunde människan, fullkomligt skapad redan i begynnelsen, redan från början samtala med sin skapare, och redan från början av den mänskliga historien attackerades just denna avgörande förmåga till ömsesidig kommunikation genom ett försök att förvanska innebörden i vad Gud sagt (med bl.a. den slutliga och för tilliten undergrävande frågan: ”Skulle Gud hava sagt?”).

    Av någon anledning är det de historiska anspråken i Bibeln (både skapelsen och försoningen/uppståndelsen) som gör dess budskap mer frenetiskt motarbetat och mer hatat av människor än andra religioner, vars budskap tenderar att vara antingen mer abstrakta, senare efterapningar eller endast uppenbart mänskliga filosofiska funderingar, och därmed även mindre förpliktande och med budskap som är mindre angelägna för helt vanliga människor.

    Bibelns anspråk på verklighetens beskaffenhet och skaparens konkreta anspråk på inflytande över sina skapade barn, gör den således betydelsefull för alla. Dess budskap engagerar alldeles oavsett om vi tror på äktheten i dess budskap eller inte.

    Alltså: Skulle vi verkligen göra som du säger Christer, dvs undervisa om och jämföra religionerna, helst på historielektionerna, då skulle även de viktigaste skillnaderna mellan fantasi och verklighet kontra den judisk-kristna Bibelns uppgifter stå mer uppenbar för alla. Även jag tycker alltså att ditt förslag är synnerligen sunt och bibliskt försvarbart*.

    // Rolf Lampa

    * – Om vikten av en sund gudstro baserad på verklig historia: (5 Mos 4:9):
    ”Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan #berättar# för dina barn och barnbarn.” Se även 2 Mos 10:2:
    ”och för att du skall kunna #berätta# för dina barn och barnbarn vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna … Och ni skall inse att jag är HERREN.”

  2. Kristian
    torsdag 11 mars 2010, 10:01:55

    Jag blir fundersam över rubriken här.

    Vill humanisterna alltså avskaffa religionsundervisning som ämne?

  3. Peter
    lördag 13 mars 2010, 19:58:28

    Christer, du är en suverän debattör och det är bra att du finns med i svensk debatt. Men tyvärr prioriterar du lite fel i valet av var du och vad du debatterar. Det är bra och gott att du tar dessa frågor om kristendomsundervisning och så vidare. Men bättre vore om du tar tag i de platser i Sverige där religiöst gift sprider sig och utövar starkt inflytande på människors liv.

    Jag såg alldeles nyss ett Kalla Fakta-reportage om hur religiösa stollar i Rinkeby försöker hindra främst unga kvinnor att gå på fest. De har också synpunkter på hur de klär sig när de ser på en fotbollsmatch eller något i den stilen. Detta gör mig riktigt förbannad!

    Humanisterna borde starta en föreläsningsserie om ateism och humanism i Rinkeby. Debattera med de lokala religiösa ledarna där. Det behövs oändligt mycket mer än att diskutera formuleringar i skolplaner. Religionen spelar där en avgörande roll i människors liv och verkar mycket begränsande. Det behövs folk som vågar utmana de lokala religiösa ledarna och deras stollerier. Jag bli så jävla arg när jag ser hur det kan se ut i Sverige år 2010. Det måste bli ett slut på de här dumheterna!

  4. tisdag 16 mars 2010, 23:07:43

    Nihilism såväl som alla religioners fråga brukar vara samma: Är det,den,du eller jag bra? Och titeln här. Alla samma.

  5. fredag 19 mars 2010, 22:21:40

    Sant, Sverige har varit ett föregångsland när det gäller demokratisk socialism. Sverige bildade den första socialdemokratiska regeringen i Europa.

    Vi borde läsa evangelium om Per Albin Hansson och Hjalmar Branting om vi utgick från vad som påverkat samhället mest de senasteb 100 åren.

    Det hade ju varit kul, men fel.

  6. tisdag 23 mars 2010, 01:57:05

    Detta med att sverige var ett föregångsland ang.”demokratisk”socialism visste inte jag,jag kommer för övrigt från finland.Socialism betyder enligt min mening ,en politisk ideologi som förespråkar att produktionsmedlem ägs av samhället o. genom planmässig styrning fördelas mellan alla medborgare etc?Jag undrar då dock har mycket den svenska monarkin tär på samhällsresursena?Hur finansieras den?Skattemedel?Vem betalar viktorias bröllop t.ex?Jag vill med detta nämna att monarkin ska avskaffas o. så tankefrön så att det ev. sker i framtiden?Kan humanistena driva denna sak?Den bör åtminstone debatteras tycker jag.

  7. tisdag 23 mars 2010, 22:11:35

    I Sverige har vi blandekonomi – stundom mer kapitalistisk än socialiskt. Annars kan det väl liknas vid att (eftersom ämnet är religion) ”anden vill men köttet är svagt” :-)

    Blandekonomi är hur som helst en sundare idé framför de båda andra. Vi är kanske kapitalistiska socialister :-)

    Monarkin finns kvar av nostalgiska orsaker, men det är ju inte helt rätt mot denna familj att låta dem leva på bidrag så länge – samhället borde istället lära dem att stå på egna ben. Jag tror att de hade klarat det om vi hade gett dem en chans.

    Det är ju lite problematiskt att någon föds till statschef – fullkomligt odemokratiskt, men vi skulle kunna låta familjen Bernadot söka jobbet precis som vilket arbete som helst?

Lämna en kommentar

Mitt nyhetsbrev

Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:

Under läslampan just nu

Turing omslag

Alan Turing

Denna fantastiska biografi om Alan Turing finns nu äntligen på svenska. Läser om den med stort nöje. [Läs mer]

Senaste kommentarerna