Susanne Wigorts Yngvesson replikerar på min kommentar i Svenska Dagbladet med ett inlägg den 8 juli. Yngvesson anser att Humanisterna slår in öppna dörrar (SvD 8/7). Hon tror tydligen att hennes egen liberala kristendomstolkning är representativ för kristendomens eller andra religioners verkningar internationellt. Verkligheten är tyvärr en annan.

När Humanisterna exemplifierar med FN:s resolution som fördömer religionskritik, hävdar Yngvesson att den dragits tillbaka. Detta stämmer inte. Vidare skriver hon att Humanisterna målar upp ”en grotesk fiende”, ”en bild som bara de själva känner igen”. Menar hon att vi skulle förvanska fakta om religiöst motiverad censur, sexism och homofobi (DN 19/6)?

Humanisterna har aldrig påstått att de destruktiva uttrycken för tro ger hela bilden av religionernas globala effekter. Likväl är förtrycket verklighet för miljontals människor i världen.   

Yngvesson har ännu inte förklarat hur arbetet för ett samhälle där individuella mänskliga rättigheter äger företräde framför religiösa eller kulturella dogmer skulle kunna uppfattas som främlingsfientligt. Det krävs halsbrytande tankesprång för att komma till en sådan slutsats.

Humanisterna har en viktig uppgift i att kritisera förtryck i religioners namn, erkänner Yngvesson. Men när hon konfronteras med konkreta fakta om förtrycket reagerar hon i stället defensivt och framhåller reflexmässigt att troende och sekulära bör fokusera på ”det vi har gemensamt”, ”inte det som skiljer oss åt”.

Det är svårt att inte tolka retoriken som en uppmaning att tiga still inför pågående övergrepp.

2 people like this post.
Unlike